I am speechless.

Ska äta ute med min vän Johan ikväll och vi planerar över telefon var och när vi ska ses:

Johan: Jag är i stan vid nio ungefär. Sen börjar jag jobba klockan elva.

Jag: Meh, vad kort tid vi kan ses då.

Johan: Nähe, det blir ju två timmar. Nio, tio, elva. Det är tre timmar ju!





Ja men dåså!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0