Arrivederci
Jag drar till Köpenhamn över nyår, så det blir lite torka på bloggfronten ett tag. Försöker lära mig några vanliga danska ord så att jag vet vad jag beställer på restaurangerna. Pølse, myseost, biksemad, dåsemad. *slår upp betydelsen* Korv, mjukost, pytt i panna och burkmat. *Ryser*. Aja, nu vet jag i alla fall vilka delar av menyn jag ska undvika...
Gott nytt år!
"Sluta flina"
Johan med sin signaturpose
Johan ringde nyss:
Johan: Jag är på stan och ska handla. Hittade en tre månader gammal mjölk i kylen.
Jag: Slängde du den?
Johan: Nej jag kokade den så gick den att använda igen.
Jag: Smart.
Johan: Jag ska nog gå hem och laga min paradrätt nu.
Jag: Rostbiff och potatissallad?
Johan: Ja.
Jag: Johan, det är inget du lagar - det köper du färdigt.
Johan: Jaaaajajajaja.
(Jag är inte säker på om den ironiska tonen i samtalet framgår här...)
I am speechless.
Ska äta ute med min vän Johan ikväll och vi planerar över telefon var och när vi ska ses:
Johan: Jag är i stan vid nio ungefär. Sen börjar jag jobba klockan elva.
Jag: Meh, vad kort tid vi kan ses då.
Johan: Nähe, det blir ju två timmar. Nio, tio, elva. Det är tre timmar ju!
Ja men dåså!
Hemma igen...
- Välkommen hem Anja!
- Tack!
Vissa klarar helt enkelt inte av sanningen.
Jag har precis erbjudit några vänner att ta mitt extrajobb när jag flyttar till Stockholm. Blir nästan lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på min tid där. Som den där gången när det kom in en alkis en sekund efter att jag öppnat och skrek att han hade diabetes och måste ha något sött. Jag föreslår en kanelbulle. Gubben mosar in en bulle i munnen samtidigt som han går mot kassan. Han försöker säga något ohörbart och bullsmulorna sprutar åt alla håll.
- Fjorton kronor, säger jag eftersom jag inte hör - och skiter i - vad gubben säger.
- Vad är viktigast?! Att jag får i mig något så att jag överlever eller att du får betalt?!
Utan att tänka efter svarar jag:
- Att jag får betalt.
Gubben vrålar med högrött ansikte, kastar in pengarna bakom kassan och stormar ut.
Efter någon minut rusar han in igen och innan jag hinner reagera står han med ansiktet en centimeter från mitt:
- SÄG ATT DET ÄR VIKTIGAST ATT JAG ÖVERLEVER!
Om någon av mina vänner som överväger jobbet läser det här och vill höra fler anekdoter är det bara att höra av sig. Jag har jag några på lager.
Jag - en hästtjej?
Jag och tjejgänget var och red islandshästar häromdan. Det var första gången jag red sedan jag var åtta år. Då red jag varv efter varv i Karlslunds ridhus. Min pappa brukar ofta påminna mig om detta och hur han tvingades stå vid sidan om och vinka varje gång jag passerade. Om han inte vinkade blev jag sur. Jag har en svag känsla av att pappa inte uppskattade vinkningarna lika mycket som jag.
Hur som helst red jag kanske ett år innan jag slutade. Även jag tröttnade på de där sega varven i ridhuset. Men när jag nu galopperade som en galning väcktes ett sug i mig. Tänk om man skulle ta och börja rida igen? Jag berättade för pappa att han kanske skulle få återuppleva de gamla minnena på riktigt, men att den här gången blir det mycket roligare eftersom jag enbart kommer galoppera och därmed går varven - och vinkningarna - mycket snabbare! Pappa tyckte att det var en dålig idé. Vissa ska då alltid vara så negativa.
Funderar på att slå in idén och ge den till honom i julklapp.
Nueva Estocholmo!
Jag ska flytta till Stockholm i januari!
Det var bara det.
(och nej, självklart kommer jag inte att lämna ut adressen här. Herregud, jag vill väl inte ha en massa läskiga stalkers efter mig heller)
Hur ska jag hinna med mitt liv?
En viss person (jag tror att han vill vara anonym, men vi kan kalla honom Gustaf*) var här förut och borstade demonstrativt av sig flera gånger under fötterna innan han tog på sig sina strumpor (oklart varför han tog av sig dem).
Tack vare den smidiga hinten har jag nu dammsugit hela lägenheten och därför tvingats skjuta på en massa andra viktiga saker som jag hade tänkt göra: äta, duscha och kolla mailen till exempel. Ni ser, hela dan är i stort sett förstörd.
Okej, det blev lite trevligare här hemma, men det erkänner jag ju inte högt.
*vilket också är hans riktiga namn
BOOOORING!!
Tänkte för en gångs skull njuta av lite kvalitetstid vid teven, och vad händer?! Det finns INGET att titta på enligt TV-tablån! Livet i Fagervik, vad är det för skit? Men så plötsligt ser jag ljuset i tunneln: De visar Ett herrans liv på TV4+! Filip och Fredrik! Kvällen är räddad! Jag byter snabbt kanal men hamnar mitt i en sån där riktigt tråkig brittisk serie. Jag är helt säker på att det är fel på mina kanalinställningar, tills jag läser om programmet: "Ett herrans liv - Brittisk komediserie från 1994-99. Våren har kommit till Dibley och Alice och Hugo har fått en liten flicka. Planeringen inför dopet är i full gång trots att det fortfarande inte är helt klart vad namnet ska bli".
BOOOOOORING!!!! Jag har blivit lurad! Det här måste verkligen klassas som ett av de tråkigaste programmen som någonsin har visats. Så nu ligger jag här i soffan och vill avlida av uttråkning. Eller nej nej, jag vill slå huvudet riktigt hårt i soffbordet och SEN avlida av uttråkning.
Ja, ni fattar nog känslan.
Inga konstigheter
Dags att lämna hemstaden. Ska åka tåg tillbaka och det är alltid lika spännande. Min vän Johan och jag brukar smsa varandra hela vägen när vi åker tåg och uppdatera om allt fascinerande som händer. Ungefär såhär lät det sist:
Det sitter en tant mitt emot mig och äter på en gurka. Inte en gurkskiva, utan en hel gurka! "Vad ska jag ta med mig att småäta på? En gurka kanske? Ja, det tar jag!" ...Inga konstigheter...
Det finns väldigt många konstiga människor. Av någon anledning lyckas de alltid ta samma tåg som jag.
Uppdatering: Det var en ganska lugn resa faktiskt. En tant klippte naglarna med en sådan där nageltång så att nagelbitarna yrde i tågvagnen. Men det är väl inget konstigt med att klippa naglarna? ...
Home sweet home
Är hemma i Örebro och hälsar på under helgen. Det finns många saker som är trevliga med att komma hem. En sak som är extra trevlig är att det alltid finns så mycket gott att äta hemma. Frukt, glass, nötter, pepparkakor, fem olika sorters pålägg... Ja, ni fattar.
Jag får beslutsångest bara av att välja vilken av de tio brödsorterna jag vill ha till frukost.
Annat är det att leva studentliv. Man får ta vad man har helt enkelt. Jag vill exemplifiera detta med ett gammalt inlägg från min förra blogg:
"Jag är sugen på något gott, men det finns ingenting hemma hos mig som är ätbart. Min kyl är nästan alltid tom. Det är därför jag ibland låter saker vars bäst-före-datum har gått ut, stå kvar några dagar extra. De får stå där så att jag ska lura mig själv (och andra) att jag har mer mat än vad jag egentligen har. Classy.
Min vän Kalle upptäckte detta när han i morse var nära döden av hunger. Efter att ha slängt ett snabbt öga i min kyl, fällde han uppgivet kommentaren: "Jaha, jag får väl äta lite sylt och crème fraiche då..."
What the f...?
(((Och för att vara lite personlig: Tack för att du finns. Du är världens bästa)))
Hälsan själv
Jag brukar träna ganska ofta. Eller rättare sagt brukade, innan skolan tog över mitt liv. Hinner man inte träna kan man i alla fall äta nyttigt (annars har man väl Anna Skipper på tråden inom tre röda). Jag äter till exempel havregrynsgröt nästan varje morgon. Det är torrt, smaklöst, otäck konsistens och väldigt nyttigt! Oftast äter jag det med en sked äppelmos (okej sju skedar).
Känns skönt att ge sig själv en bra och nyttig start på dagen!
Dagens i-landsproblem
Häromdagen köpte Fredrik en ciabatta från skolans restaurang och när han biter i den upptäcker han en apelsinskiva - med skal på.
- Vem fan lägger en apelsinskiva med skal på i mackan?! Jag vill väl inte äta skal! Ska jag behöva ta bort skalet?!
Det kallar jag ett i-landsproblem av delikat slag.
Ny blogg, nytt liv?
Tyckte att det var på tiden eftersom det är så många som har klagat på min frånvaro.
Okej okej, jag erkänner. Det är bara en person som har klagat på detta. En gång.
Nu är jag i alla fall tillbaka för att förhoppningsvis stanna ett litet tag.
