Du är vad du bloggar om

Valborg i dag då. En svensk högtid och det ska såklart firas! Vad vi firar? Det vette fan, men vi ska supa! Vi tänder en stor jävla brasa och så går vi dit och super skallen av oss!

Nästa svenska högtid blir…midsommar va? Vad vi firar? En stång med löv va? Vi reser stången, dansar runt den och så suuuuuper vi!

Nej just det, vi har ju infört svenska nationaldagen dessförinnan (vilketdatumvardetnuigen)! FAAN vad härligt, då får vi ju en anledning att supa fira igen!

Det gäller ju att ta vara på sina högtider.

Jag ska åka hem till Örebro i helgen tänkte jag (pappa, jag kommer på fredag!).

Örebro förresten, jävla trevlig stad.  

För en tid sedan lade jag ut en annons på Blocket för att söka boende. Jag gjorde då något som jag inte gjort förut och la ut en annons med bild på mig själv, dock inte med telefonnummer. Jag behöver inte fler gubbslem som ringer och flåsar i luren (ja, det har hänt, men det går vi inte in på mer nu).

Hur som helst. Jag har fått diverse svar på annonsen. Här är det senaste:

”Hej hoppas allt är bra med dig? Ja heter mårten 23år och undrar om du vill bo med mig jag bor ensam i en etta på kungsholmen på 40kvm. Som person är ja trevlig social ärlig trogen och en bra kock och är singel. På fritiden spelar jag innebandy i div 2 och tränar, är med familjen. Hyran ligger på 3000kr vi delar lika på hyran. hoppas du är intresserad. Du får stanna hur länge du vill hos mig skicka smsa om du är inte är intresserad eller om du är det så jag vet kram mårten har du msn så kan ja skicka bilder på mig och lägenheten hoppas höra ifrån dig. Jag får betald hyra till 2010 juni det ända du behöver betala är 1000+mat kr det är det ända du betalar finns tv och internet."

Kan inte killen bara vara ärlig istället och skriva:

Hej, jag heter Mårten och jag vill ligga. Du måste betala för det för jag tänkte slå två flugor i en smäll här och skaffa nån att dela hyran med. Men jag kan laga mat åt dig! Bara vi ligger. Jag tränar så jag har i alla fall helt okej kropp. Jag bor i en liten lägenhet med bara ett rum, vilket är perfekt så att du inte kan vara naken utan att jag kan se det. Jag antar att du inte är så lockad men smsa mig och skriv det så att jag får ditt nummer. Så att jag kan jag stalka dig. Och adda mig på msn också så kan jag visa dig i webcamen när jag runkar. SNÄLLA HÖR AV DIG.

Kram Mårten


Eller?

Om 1,5 månad är resan till andra sidan jorden planerad. Jag och min kille ska då få träffa varandra för första gången på ett halvår. Om ödet vill alltså. För just nu rapporteras ju om att Arlanda är stängt pga det där jävla molnet från vulkanen som kanske försvinner om några dagar. Kanske inte.

- Det kan pågå i dagar eller också i veckor eller månader, säger Bödvarsson och påminner om Eyjafjallajökulls senaste utbrott 1821, då aktiviteten pågick i två år (hämtat från Aftonbladet.se)

Kul. Ses om två år då.

Edit: Får höra att det inte är någon fara. Att Aftonbladet alltid överdriver. Molnet kommer att försvinna. Och gör det inte det kommer förhållandet att hålla ändå. Jag skulle vilja säga att det här är rena spekulationer från en mycket osäker källa. (Min kille).

När jag var liten brukade jag leka med en tjej som hette (heter) Hanna. Den där Hanna hade nån kompis som lärde henne det ena och det andra om sex som Hanna sedan delade med sig av till mig. En dag hade hon och kompisen ringt till Heta linjen, ni vet? Ja det gör ni. Hur som helst tyckte nu Hanna att hon och jag skulle ringa dit. Eller rättare sagt att jag skulle ringa. Hon instruerade mig noga innan vad som skulle hända. En massa killar skulle säga ”hallå” i luren och sen var det bara att prata.

- Sen kommer killen säkert fråga dig om du är kåt, sa Hanna. Vet du vad det betyder?
- Nej.
- Det betyder ”Är du med barn”, förklarade Hanna allvarligt.
Sedan ringde jag. Jag, åtta år gammal. Hanna, ett år yngre.
- Hallå, haaallååå, hördes ett antal manliga röster i luren.
- Hallå!, pep jag.
- Hej, sa en kille.
- Hej!
- Hur gammal är du?, frågade han och jag tror han sa att han var 25.
- Gissa, fnissade jag.
- Femton kanske?
- Ja!, sa jag. Asnöjd.
- Är du kåt då?, frågade killen och jag tackade tyst Hanna som hade förklarat detta för mig innan.
- NEJ!
- Men du kan bli…

...och där slängde jag på luren. Herregud, jag var ju åtta år! Jag ville väl fan inte bli med barn heller! Jag visste inte hur det skulle gå tilll rent praktiskt genom luren - jag visste nog knappt hur det gick till över huvud taget - men jag visste att jag inte ville det i alla fall.

Det där trodde jag förresten på till...högstadiet kanske?

Jag åkte buss igår. Två och en halv timme. Jag bävade för det redan innan för jag var förkyld och febrig. Som att det inte är jobbigt nog bara att åka buss...

- Det blir nog ganska lugnt, inte så mycket folk, säger busschauffören och jag andas ut en aning.
Får en hyfsat bra plats. Den som är precis vid trappan, där man inte har något säte precis framför utan ett bord. Man slipper trängas. Jag hatar att trängas med främlingar.
Plötsligt blir det ett jävla liv. En hel klass med spansktalande personer kliver på. Bussen blir fylld till bristningsgränsen. De lägger ribban på ”Den som pratar högst vinner” och håller den ljudnivån. Under. Hela. Resan.

En svensk tant rusar snabbt fram och sätter sig bredvid mig.
- Det är ett sånt jävla liv där bak, säger hon. Jag nickar och sätter in hörlurarna i öronen. Var god stör ej.
De spansktalande personerna lever rövare hela vägen. De ser ut att vara studenter, men beter sig som om de gick på mellanstadiet. Det är ett jävla liv helt enkelt.

Tanten bredvid mig är i upplösningstillstånd. Hon försöker läsa sin bok men får lägga ned den flera gånger för att hon inte kan koncentrera sig. När någon av spanjorerna skriker extra högt vänder hon sig och ger personen ett argt ögonkast och skakar på huvudet. Men hon säger ingenting. En äkta svensk när hon är som argast. Flera gånger tittar hon på mig och söker ögonkontakt. Hon vill ha en bekräftelse. Hon vill att jag också ska sucka, skaka på huvudet och fälla en kommentar om de jobbiga ungdomarna. Jag ignorerar henne, höjer volymen på min mp3 och stirrar envist ut genom fönstret.

En äkta svensk möter en annan.

Några av er kanske undrar hur jag och min kille får förhållandet att fungera nu när vi är på var sin sida av jorden. Det är inte lätt, det är det inte. Speciellt inte med tanke på hur sällan vi kan prata med varandra. Men när vi väl pratar är det på Skype. Jag tycker själv att det då är jävligt viktigt att jag ser så bra ut som möjligt så att min kille blir ordentligt påmind om vad han går miste om här hemma. Här är ett klipp från vår senaste Skype-konversation:

08:05 på tunnelbanan imorse. Jag är djupt inne i Metro när jag hör gubben mitt emot ropa:
”Är det några intressanta nyheter?”
”Eeh, hehe, ja det är en del..”
”Här ska du få höra!”, säger gubben och läser sedan högt upp en hel sida ur boken han har med sig.

Det känns som en evighet. Jag hör egentligen inte vad han säger. Det är något om politik. Jag vill bara att han ska vara tyst. Att vi ska fortsätta ignorera varandra som innan.

”Så man får ju hoppas att de inte ringer”, säger gubben plötsligt och tittar på mig. Han vill ha en reaktion.

”Vad snackar du om egentligen?!”, säger jag inte.
”Hehehehehe, ja, precis”, säger jag och stirrar sedan demonstrativt ned i min tidning. Gubben verkar förstå hinten och fortsätter tyst att läsa.

Stackarn, han hade nog hoppats att jag skulle tycka att det han läste var oerhört fantastiskt spännande, precis som han tyckte och att vi sedan skulle ha en lång och intressant diskussion i ämnet. Istället blev det platt fall. För han träffade mig. Svennen i sitt esse. Men jag står för det. Jag tycker inte om när främlingar pratar med mig på tunnelbanan. Speciellt inte klockan åtta på morgonen.

Det borde vara förbjudet att prata med varandra över huvud taget så dags.