Du är vad du bloggar om

07:50: Jag missar tunnelbanan med tre sekunder.
08:00: De ropar ut i högtalarna att det är strömavbrott på röda linjen. Alla ombedes välja alternativa färdmedel. Great.



Nästan en timme, en genomfrusen kropp och inga ersättningsbussar senare ger jag upp och går in igen.

Bra jobbat SL! Ser fram emot en härlig vinter med er!

"Du är sjukt lik Janel Moloney", kommenterade någon på bloggen.



Jaha?




Och vem faan är det?





Janel?                                                 Anja?



Och så kör vi en bubblare på det:






Anja - the manly version!

Satt på tåget förut och smsade. Då min mobil är på reklamation har jag lånat en mobil. Det är en mobil av äldre modell - en sån där med antenn. Jag har en iPhone också, men det är min jobbmobil och den därför behövde jag ytterligare en mobil för mitt privata sim-kort.
Jag sitter alltså och smsar med den gamla mobilen och ser att mannen bredvid tittar. Förmodligen är han förundrad över att sådana gamla mobiler fortfarande existerar. Framför allt undrar han nog hur det kommer sig att en så pass ung tjej har en sådan mobil som man annars bara ser på Antikrundan nu för tiden.

Jag känner mig plötsligt tvungen att bevisa att jag minsann inte är helt efter i teknikens utveckling - och plockar fram min iPhone. Notera att jag alltså inte tar fram den för att jag egentligen tänkt använda den, utan enbart för att jag tydligen bryr mig om vad mannnen bredvid mig får för uppfattning av mig beroende på vilken mobil jag har.

Det tragiska i det.

Jag: Vet du om att det bara är omkring femton år sen som Socialdemokraterna bar nazistuniform?
Min kille: Va?!
Jag: Mm...
Min kille: Men näääe, varför skulle de ha haft det?
Jag: Ee…för att de har nazistiska värderingar kanske?
Min kille: Socialdemokraterna?
Jag: Men näe, Sverigedemokraterna såklart!
Min kille: Men du sa Socialdemokraterna.
Jag: Men jag menade Sverigedemokraterna.

 

Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna...same same, but different.

 

Igår kväll när jag spatserade hem längs Kungsgatan vid 23-snåret tittade jag på min proteshand (syrran har översträckning i armbågen och tycker att handen ser lam ut, Red. anm) och kom osökt att tänka på en gång på 90-talet när mormor låg på sjukan och jag, mamma, storasyster och morfar var och hälsade på.

Vi kom in i sjuksalen där mormor och några andra tanter låg och fick sätta oss på kanten på mormors säng. Det luktade gamlingar och sjukhus där inne och alla hade tunna, äckliga, gula sjukhusfiltar över sig. St0rasyster och jag petade på allt man kunde peta på, frågade om allt man kunde fråga om och höll på att explodera av skratt när tanten mitt emot drog upp sig i handtaget som fanns ovanför sängen för att lägga en brakskit. Men sedan var ALLT tråkigt. Så fick vi, eller förmodligen min idol och tillika storasyster, den briljanta idén att ta rullstolen som vi skjutsat morfar i och åka runt lite i den i korridoren: vi skulle låtsas att vi var lama. Storasyster åkte fram och tillbaka en stund och när det var min tur sa en gubbe (som suttit i korridoren och tittat på): ”jaha, ni delar på den…” varpå min syster blev euforisk och viskade till mig, med en stor dos stolthet i viskningsrösten, att han trott att hon var lam på riktigt!

”Kul för dig då…”

… sa jag inte. Jag har faktiskt aldrig kommit över att jag inte lyckades se lika verklighetstroget lam ut. Big fail.

/Lillsyrran

 

Kommentar från Anja:

Det här med att leka lam är något som fortfarande hänger i. När jag umgås med min kille och inte orkar resa mig upp när vi ska iväg nånstans vrålar jag ”JAG ÄR LAM!” och då är han tvungen att spela med och dra mig upp medan jag är helt slapp i varenda muskel.
”Kan du inte hjälpa till?”, undrar min kille ibland.
”Nej jag är ju lam! Tänk om det vore på riktigt, skulle du verkligen be mig om det då?!”, svarar jag och flinar åt min kille som flåsande försöker få mig på fötter.

Fan vilken underbar flickvän jag måste vara!

 

 

Eftersom jag inte har några skor som passar min jättetå kör jag nu för tiden barfota på jobbet.

Väldigt Kirchteiger av mig.

 

 

Är hemma i Örebro över helgen. När man åker utåt barndomshemmet passerar man en kyrkogård. Precis intill är byggarbetet igång. Här ska det minsann bli ett ålderdomshem!

Lägenhetshyra: 5000 kronor, gravplats ingår!

Förstå vad praktiskt. När en gamling dör kan ju personalen helt enkelt köra ut en rutschkana genom fönstret och skjutsa den döde rätt ner i graven!

 

”Bovieran – som att bo på rivieran”

 

Ja... eller "Bovieran - som att bo vid döden".

Gick precis förbi en budbil då jag hör killen i bilen göra ljudet ”kss kss” efter mig.

 

Vad jag gjorde? Herregud, vad tror ni?

Jag slet genast upp bildörren och kysste honom såklart!

Få grejer gör mig så jävla tänd som när en kille lockar på mig som om jag vore en katt.

 

 

 

 

Tack vare min stortå som nu är i XL-storlek på grund av bandaget måste jag nu köpa skor i storlek 45.

Eller i alla fall ett par riktigt bekväma skor.

 

Bekväma = fula.

 

 

I somras var jag och skulle spela minigolf med syrran och pappa. Prislistan visade att barnpriset gällde för barn upp till 14 år. Resten betalade fullpris.
- Och alla är över fjorton?, frågade gubben i kiosken allvarligt och tittade på mig.

?

Häromdagen gick jag förbi en liten kille i tioårsåldern just när han tappade en tjugolapp utan att märka det. Jag ropade på honom och när jag gav honom pengarna dök hans mamma (?) upp och sa:
- Vilken tuuuuur va Oskar, att det finns så snälla tanter!

???


Jag borde ha tagit tjugan och sprungit...


Men det kanske inte är så dumt egentligen? Att se ut som fjorton och sjuttio på samma gång menar jag. Jag kan ju betala barnpris överallt! Och vill jag resa lite extra bekvämt så beställer jag bara färdtjänst.


Sweet.

 

 

 

"Så kanske inte du känns som det här dyra pappret, Lambis toapapper, utan du kanske mer är liksom när pappret har tagit slut och man måste torka sig med själva rullen!"

 

Jag har gått med ett ordentligt jävla nageltrång en tid nu. Nästan tio månader närmare bestämt.

Tänk er att varje dag ha en konstant smärta i halva stortån. Känns lite som om nån skär med kniv i tån för varje steg man tar och varje gång man råkar sparka i nånting (vilket man såklart gör hela tiden) är en nära döden upplevelse. ÄNDÅ har jag inte gått till läkaren. Sanningen är att jag har lite lätt fobi för allt som har med läkare att göra.

Men så idag gjorde jag det plötsligt. Jag gick till Vårdcentralen.

Och nu sitter jag här med amputerad tå.



Okej, jag överdrev kanske en smula – men jag är i alla fall en halv tånagel fattigare. Läkaren klippte nämligen av halva nageln genom att trycka in en liten sax under den och klippa sig låååångsamt ner mot nagelbandet. Sedan tog han fram en tång och drog bort ena halvan.

Min syster kom förut med de uppmuntrande orden:
”Du kommer få göra om det en gång till vettu. Det fick min kompis som hade nageltrång”.

Mm. Eller så struntar jag i att gå till Vårdcentralen igen och kör på nageltrång resten av livet.
Jag får se lite.

 

 

Anjas nageltrångsskola - så får du bästa nageltrånget:
1. Gå i ett par riktigt trånga skor. Gärna varje dag i flera månader.
2. När en tå har börjat göra riktigt ont, klipp ner nagelns kanter på den jäveln - då kan nageln lättare växa in i skinnet.
3. Gå INTE till Vårdcentralen förrän tån är riktigt jävla svullen och såret ordentligt infekterat!

Lycka till!

Jag hatar när bloggare har listor med fejkade frågor som de sedan besvarar. En sån här alltså:

 

Vad heter du: Anja

Var bor du: Tror du jag går på den lätta?! Ge ut min adress bara sådär, va?! Herregud, jag har en bloggadress som avslöjar både mitt ovanliga förnamn och mitt extremt ovanliga efternamn. Det är inte SÅ svårt att hitta min adress om man nu vill stalka mig. LITE jobb får man faktiskt göra själv.

Trivs du där: Ja, att bo på bottenvåningen är en höjdare. Speciellt när folk knackar på mitt fönster mitt i natten.

Brukar du läsa horoskop: Nej, värdelöst.

Har du körkort: Ja, men jag kan ärligt säga att jag inte har förtjänat det.

Ba’ skoja. Jag är grym på att köra bil. GRYM.

Sprit, cider, vin eller öl: Allt. Blandat.

Antal kuddar i sängen: Två. En bekväm och en obekväm. Den obekväma är alltså helt onödig.

Äger du ett busskort: Ja, ett SL-kort som kostade sexhundranittio nätta kronor.

Vad åt du till frukost: Extremt nyttig havregrynsgröt med mjölk. Och så en halv flaska hallonsylt på det.

Har du haft sex idag: Nej, jag slapp!

Nästa mål i ditt liv: Gå och lägga mig.

Hur svarar du i mobilen: ”Hallå” med irriterad ton som om den andra just avbrutit mig när jag var extremt upptagen.

Sov du ensam i natt: Ja, det hoppas jag.

Vad åt du senast: Ben & Jerrys Vanilla Toffee Chrunch.

Vilka hårfärger har du haft: Vitt (när jag föddes), råttfärgat (mitt naturliga), gula fläckar (blonderingssprayen i åttan), diarré (misstaget att färga håret ljusbrunt i ettan), superblond, randigt (lägga tjocka bruna slingor i det superblonda: bra idé!) och den odefinierbara färg jag just nu besitter då jag inte har varken klippt eller slingat på över fyra månader.

Vad såg du senast på TV: Lite sällskap med Filip och Fredrik. Underbart!

Längd: 168

Skostorlek: 38 på den högra och 39 på den vänstra.

Vilken parfym använder du: Axe for men.

Dagens klädsel: För tillfället linne och mysbyxor som är så väl användna att de ger lite "jag har bajsat på mig"-look.

 

Sådär. Nu vet ni massor om mig som ni inte ville veta.

GODNATT!

 

 

 

En kille skriver till en sexexpert och berättar följande: Han träffade en tjej på en fest och drog med henne med hem. När de hade haft sex gick killen på toa och råkade då slänga en blick ner i tjejens trosor som låg på vid gavel på golvet.

”De var fulla med bajs, stora gulbruna bromsspår!”

Killen mådde illa som fan, men tydligen var tjejen jävligt bra på att knulla för killen tycker ändå att det är värt att träffa henne igen för en favorit i repris. Denna gång vidtar han dock åtgärder:

”Den här gången undvek jag all oralsex och sex bakifrån”
Ja man vill ju helst inte få bajs i munnen.

Men efter sexet kan killen inte låta bli att ta en titt i trosan igen.
”Exakt samma sak igen, stora gula bromsspår”.

Killen undrar nu vad han ska göra.
För sexexperten är svaret givet. Han måste prata med tjejen om det här. Trots att de precis har börjat träffas.

Det gäller att vara försiktig när du tar upp det med henne eftersom det är ett känsligt ämne, du kan exempelvis försiktigt fråga henne "Hur många gånger brukar du torka dig när du varit på toaletten?"


?


Ja, men snälla(!) fråga det! Undrar vad tjejen kommer svara?

1. Jag torkar mig inte alls när jag har bajsat. Stör det dig? Jag ska genast ändra på mig för din skull!
2. Vad är det för jävla fråga ditt jävla äckel!


Jag lutar åt alternativ två. Men det är bara en vild gissning.

 

Här kan ni läsa artikeln i sin helhet.

Lyssnade på en radiodokumentär som handlade om begreppet hora. Det fick mig att fundera på när jag blivit kallad hora. Ja, för frågan är inte om jag har blivit det utan när. Första gången det hände minns jag inte. Minns inte över huvud taget hur många gånger det har hänt. Men en gång minns jag lite extra väl:

Jag är på väg hem från krogen och går uppför en backe när jag upptäcker att en man i 40-årsåldern står längst upp i backen och tittar på mig. Obehaget växer och jag försöker låtsas som att han inte finns när jag passerar honom.

- Kommer vi att ha sex i natt?, frågar mannen.
Jag hade ju kunnat fortsätta ignorera honom. Gå vidare och hoppas att han helt enkelt inte bestämmer sig för att följa efter och våldta mig. Men en blandning av ilska och alkohol gjorde nog att jag inte kunde låta bli att skratta till hånfullt och säga:
- Haha, verkligen inte.

Jag fortsätter gå och bakom mig skriker mannen:
- DIN JÄVLA FITTA! DIN JÄVLA HORA!

Jag var rätt sugen på att vända mig om och säga:
- Jo men NU vill jag ju JÄTTEGÄRNA ligga med dig!

Men jag lät bli. Är inte helt säker på att ironin hade gått fram ändå.

 

 

Horan i egen hög person!

 

Jag funderade starkt på att byta profilbild där en stund...

Jag hyr nu för tiden ett rum som råkar ligga på bottenvåningen med fönstret ut mot en större gata. Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle komma att straffas för detta.

03:42 i natt kom stunden jag väntat på.
Någon gick förbi och tyckte att det kändes som en jävligt bra idé att banka på fönstret.

Hej hjärtattack!

Dessutom kunde jag inte somna om på över en timme och har idag varit som en levande död på jobbet. Så till dig som knackade på fönstret i natt vill jag bara säga en sak:

TACK!



Och välkommen åter.

..a i strumpbyxorna. Och hur jävla kul är det att gå till jobbet då tror ni?! INTE SÅ JÄVLA KUL.



För att slippa väntade frågor om var jag kan ha köpt dessa strumpbyxor, om det är ett får som ligger i bakgrunden eller vilken dammsugare jag städar det glansiga golvet med vill jag direkt dementera att det är jag på denna bild! Orkade inte ta en egen så jag snodde denna. HA!