Du är vad du bloggar om

Det är dags att blicka tillbaka på året som har gått. Jag har därför, dagen till ära, låtit mig själv intervjua mig:

1. Gjorde jag något i år som jag aldrig gjort förut?
- Jag fick nageltrång och fick amputera bort stortån. Okej, inte tån men tånageln! Eller okej, en läkare klippte bort några mm av nageln. Det hade jag inte varit med om förut i alla fall!
2. Dog någon som stod mig nära?
- Min mobil tog livet av sig någon gång i september. Thanx for bringing that up…
3. Vilka länder besökte jag?
- Costa Rica, Panama, Colombia, Argentina, Nya Zeeland, Australien, Singapore, Malaysia och Lettland. Helt okej för ett år kan jag tycka.
4. Vilken händelse från år 2010 kommer jag alltid att minnas?
- Jordenruntresan kommer jag nog att minnas ett tag i alla fall.
5. Vilken var min största framgång 2010?
- Att jag lyckades skaffa mig ett fast jobb på en reklambyrå. Dock gick företaget i konkurs för en tid sedan. Men i alla fall!
6. Största misstaget jag gjorde?
- Att jag flyttade in hos haggan i Solberga/Älvsjö under februari-april. Det ångrade jag bittert varje sekund av tiden jag sedan bodde där.
7. Har jag varit svårt sjuk eller opererat mig?
- Hallå, läste jag inte svaret på fråga ett?!
8. Det bästa jag gjorde?
- Hmm, svårt. Jag gör alltid så mycket bra.
9. Gjorde någonting mig riktigt arg?
- How much time do you have?
10. Gjorde något mig riktigt glad då?
- Nej.

Jooo såklart. Det får jag nog framför allt tacka vännerna, familjen och killen för.
11. Mitt favoritprogram på TV 2010?
- Solsidan ligger bra till där.
12. Årets bästa film enligt mig?
- Sånt här är ju så svårt under press, men "Avatar" ligger extra högt upp på listan. "Till det som är vackert" ligger extra långt ner...
13. Vad gjorde jag på min födelsedag 2010?
- Jag låg nog och mådde dåligt. Inte på grund av den stigande åldern utan av alkoholen dagen innan. Så går det när man fyller år dagen efter nyårsafton.
14. Hur skulle jag beskriva min stil år 2010?
- Vilken stil? Det känns som att jag har bott i en stor vinterjacka hela året. Det borde inte heta ”årstider”, det borde heta vinter, juni och juli.
15. Till sist: Lärde jag mig något nytt under 2010 som jag vill dela med mig av?
- Slicka inte på lyktstolpar när det är kallt ute! Om tungan fastnar kommer någon att kissa på den för att få loss den.

Gott nytt år!

Igår tvingades jag åter igen att möta min ångest. Nej, inte Pressbyrån utan Swebus. Jag lyckades med bravaden att knipa platsen bakom utgången, den enda platsen med benutrymme, och jag kände direkt att resan började för bra för att vara sann. Några sekunder senare kommer ett ungt par i hundratjugokilosklassen och letar efter två lediga platser bredvid varandra. Bakom mig finns två säten som verkar vara lediga, men det visar sig att den ena platsen är upptagen då det ligger en väska på sätet.
- Vem har lagt en väska på sätet? MOGET!, vrålar tjejen och beordrar sin kille att flytta på väskan.

Det visar sig att väskan tillhör en gammal farbror som är på toaletten. När han kommer tillbaka händer det som inte får hända. Tjejen sätter sig bredvid mig. Resten av resan får jag därför nöja mig med ett halvt säte.

Plötsligt får tjejen ett sms från en vän som skriver att hon "inte kan lämna tillbaka locktången förrän på torsdag" (detta sms läses naturligtvis upp högt för pojkvännen - och resten av bussen). Tjejen ringer snabbt upp kompisen och sedan inträffar följande två samtal:

1. Tjejen till kompisen: Hej vad gör du och var är du? … Okej … Men du, varför på torsdag? … Okej. Hejdå.

2. Tjejen till sin pojkvän: Vet du vad hon sa?! Jag ba ”Hej vad ville du?” och hon ba ”Jag skulle bara kolla var du var”. Jag ba ”Okej, vad gör du?” och hon sa att hon var med Emma och Ida. Jag ba ”Okej, varför kan du inte lämna locktången förrän på torsdag?” och hon ba ”Nej men jag ska träffa Micke imorgon” och jag ba ”Jaha, är det viktigare än mig och att jag får min locktång?” och då visste hon inte vad hon skulle säga! Bitch.

Komiskt att ljuga ihop ett telefonsamtal som precis ägt rum framför personen man berättar om det för.

Idag kom jag till Stockholms Centralstation 14.45 för att ta tåget till Örebro 15.07.

Samtidigt på SJ’s kontor:

- Hörrni, vad tror ni oddsen är att 15.07-tåget blir försenat?
Högljudda skratt hörs i bakgrunden.
- Inte en chans att det kommer iväg över huvud taget! Men ropa ut att det ska gå 15.37, så att de får hopp de jävlarna. Skyll på tekniska problem eller nåt.

15.35
- Okej, 15.07-tåget är nu officiellt inställt. Ska jag ropa ut det?
- Nej nej för fan! Vi plågar dem ett tag till. Ropa ut att den nya tiden är 15.52!

15.52
- Okej, nuuuu kan du ropa ut det. Och säg att nästa går 17.07.
- Jo, för det kommer det säkert att göra. HAHAHAHAHA!

Den nye har hela tiden suttit tyst och studerat sina arbetskollegor. Nu flackar han med blicken och stammar fram:
- Men...men...varför är det så många tåg som inte funkar egentligen? Vi fick väl flera miljoner efter förra vintern för att lösa problemet till det här året? Vad har de pengarna gått till?

De andra tittar tyst på varandra. Margareta, den självutnämnda bossen i gänget harklar sig.

- Kom, säger hon och tecknar med ena pekfingret till den nye att han ska följa med henne.
De går ner i källaren och fortsätter längs den trånga korridoren. Margareta stannar framför en stor metalldörr som är märkt med ordet ”FÖRVARING”. Dörren är förseglad med en regel och en kedja med ett tungt hänglås. Margareta öppnar dörren och håller ut armen i en svepande rörelse.

- TADDAAAAA!

Kära fans,

Det är nu bara några få dagar kvar av mitt så kallade liv.

Nej, jag ska inte dö. Men nästan. Jag fyller nämligen år om några dagar. Åldersnoja, tänker ni kanske nu. Men det är fel. Jag mår dåligt på grund av SJ. Det gör väl de flesta i för sig, men jag mår extra dåligt för att jag från och med min födelsedag kommer att tvingas betala VUXENPRIS på tåget! Hejdå är det också till sista-minuten biljetter tills jag blir pensionär.

Det är så jävla kallt på mitt rum att jag funderar på att sova någon annanstans i lägenheten i natt. Sånt har jag gjort förr, inga konstigheter. När jag var liten hände det nämligen ganska ofta att jag frågade mina föräldrar om jag fick ”sova på något konstigt ställe”. Lillasyrran tvingades naturligtvis att ställa upp på samma sak. Genom åren sov vi därför bredvid varandra under någon säng, under ett skrivbord, under köksbordet och så vidare.

En dag släpade jag med min madrass från sängen och la den i badkaret. Men då tyckte min mamma att det fick vara nog.

Nu bor jag ju inte hemma längre, så i natt kan det vara dags för ett nytt försök.

Klockan är snart tre på natten och jag är vaken.
”Har hon varit ute och festat?”, undrar ni kanske nu.

Festat och festat...

Note to self: Att läsa artiklar om mannen som klättrade in i kvinnors lägenhet när de sov och våldtog dem är INTE världens bästa idé precis innan läggdags!

Ser ni, den blev tjock och len som en barnhand! Eller en tjockis hand om ni så vill. Alla ådror försvann.

När jag satt där i Vårdcentralens väntrum kom en gammal tant stapplandes och ropade mitt namn.
”Varför ropar den där förvirrade gamla tanten mitt namn?”, hann jag tänka innan jag insåg att det var tanten som skulle undersöka min hand.
Hon tittade på min hand, frågade tre gånger om den kliade och två gånger ”vilken hand var det nu igen?”.
Sedan skrev hon ut en burk med antibiotika. På anvisningarna hade hon skrivit ”3 tabletter 2 gånger dagligen i 2 dagar, därefter 2 tabletter 2 gånger dagligen i 3 dagar och slutligen 23 tabletter 2 gånger dagligen i 2 dagar".

23?!



Jag svalde dem med alkohol.