Du är vad du bloggar om

Vaknade vid tolvsnåret och fick lite egentid (åt frukost, borstade tänderna, satt vid datorn) tills det var dags att väcka min kille, lagom till Sverigematchen. Han intog frukosten vid TV:n.
”Oj, juice i champagneglas! Fint ska det vara”, tänker ni.
”Oj, han dricker ur ett glas i alla fall”, tänker jag (och ni som varit med ett tag) som vet bättre...



Lunch: tacos. En tallrik till stora björn och en till lilla björn.
Ja, nu råkade lilla björn vara utsvulten så hon tog ungefär tre gånger så mycket mat som stora björn...



Handboll igen. Vad den bruna pricken på bordet är? En snusprilla. De brukar ligga spridda lite överallt i den här lägenheten faktiskt. Man vet aldrig när man kommer att trampa på en som fastnar i strumpan. Lite spänning i vardagen!



Matchen går till förlängning och jag går till frysen.



Dags för Solsidan! Okej, jag vet att det inte går att se vad det är på TV:n, men skit i det nu och titta vad jag hittade i ett av skåpen i köket! Ett OÖPPNAT paket Digestivekex! Hur folk kan ha sånt som bara ligger hemma är för mig obegripligt. Men jag är ju inte den som är den, så jag hjälper naturligtvis min kille att äta upp dem!

Se där, en söndag helt i televisionens och nyttighetens tecken!

14.23 idag inträffade någonting hemskt.
Jag satt vid datorn och skulle precis googla något viktigt ord då det hände: plötsligt fungerade inte Internet.
I panik försökte jag ansluta på nytt och därefter startade jag om datorn. Men inget.

Jag rusade ut till tanten som jag bor hos och skrek i upplösningstillstånd. Jag gick hittade henne i soffan. Hon spelade TV-spel och var inte heller glad.

- Jag älskar TV-spel!, utbrast hon. Jag kommer aldrig att sluta spela! Det här får följa med mig när jag ska in på hem! Men nu när Internet inte fungerar blir jag ju tokig för jag kommer inte vidare i banan och jag brukar gå in på nätet och leta reda på fusken!

Minns ni min kompis Johan? Ta annars en snabb uppdatering här eller här.

Johan sökte för en tid sedan ett jobb. Han hade med sig sin ansökan till intervjun, en standardansökan som Johan alltid använder och bara gör små justeringar i för att det ska passa jobbet i fråga.

Strax innan intervjun skulle börja insåg Johan att han hade glömt att ändra företagsnamnet uppe i hörnet på ansökan. Det stod alltså namnet på det företag han senast skickade ansökan till. I panik bad Johan receptionisten om att få låna en sax och klippte snabbt bort den övre delen på pappret.

Väl inne på intervjun tog Johan fram ansökan för att ge den till personen som intervjuade honom. VD:n skulle jag tro att det var. DÅ insåg Johan att ansökan bestod av TVÅ sidor, men han hade bara klippt bort företagsnamnet på den ena delen. Han lämnade alltså en ansökan där ena pappret var slarvigt avklippt och där det andra pappret var adresserat till fel företagsnamn.

Ingenting kan vara pinsamt med det.

Johan i egen hög (?) person.

I onsdags kväll fann jag mig själv stå mitt i New York, på ett riktigt amerikanskt cocktailparty, pratandes med en kostymklädd lite äldre man från London. Han är för övrigt (mycket) högt uppsatt på PR-avdelningen för en internationell TV-kanal. Då jag var där för en bröllopstidnings räkning inleddes samtalet naturligtvis med att diskutera ämnet bröllop. Han berättade bland annat att han var gift sedan elva år tillbaka. Vi pratade vidare om ditten och datten och mannen frågade var jag och mitt sällskap skulle ta vägen senare. Jag svarade att vi skulle prova på New Yorks nattliv.
Han: Oh that’s great! I haven’t been out clubbing in a reeeeally long time.
Jag: Yeah, not in eleven years...

Igår var jag och min syster och såg Svenska kammarorkestern och operasångaren Barry Banks uppträda på Parkteatern i Örebro.

...

Om jag gillar opera och orkestermusik?

Vi kan väl säga såhär: det var pappa som hade köpt biljetterna till vad han trodde var en buskis med Hjalmar Berglund. Han fick förhinder och gav då biljetterna till oss.
Lite snuskiga skämt en lördagskväll? Man tackar!, tänkte vi.

Så satt vi där, tillbakalutade och bara väntade på att skämten skulle ösas över oss, redo att skratta till tårar.

Ridån gick upp och där satt en stor jävla orkester som drog igång den ena klassiska låten värre än den andra. En kort man skuttade ut på scen och skrek för fulla muggar (läs operasångaren).

I en timme satt vi där och stirrade framför oss med döda blickar.

I pausen frågade jag en tant i toakön:
- Kommer det att vara såhär hela tiden? Alltså kommer de bara att spela?
- Ja...?, sa tanten osäkert.
- Det kommer inga snuskiga skämt då? Ingen buskis?
- Nej, sa tanten.


Då gick vi hem.

Ledsen för dåligt bloggande.

Eller, så jävla ledsen är jag inte. Jag är i New York, det kunde ha varit värre!



Pratade med en norsk tjej idag som berättade att hon har en svensk pojkvän och att språket ibland krockar, som i följande situation (som inträffade innan förhållandet blivit intimt) då det uppstod viss förvirring pga ordet ”yr” som på norska betyder…kåt:

Han: Jag är väldigt yr! Har varit det hela dagen.
Hon: Jaha…jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det…
Han: Nää…det går nog över.
Hon: Ja, det får vi verkligen hoppas!

Ja det ska jag.

Följande händelse inträffade för ca tre år sedan:

Jag är på dåligt humör och ska ringa min kompis Johan för att ösa mina problem över honom. Jag bläddrar snabbt fram hans namn i telefonlistan och ringer.
- Johan, svarar en mansröst som INTE tillhör MIN Johan.
- Ja, det är Anja, säger jag irriterat. Kan jag få prata med Johan?
- Eee…det är Johan?
- Ja, jättekul… Jag är på dåligt humör, kan jag bara få prata med honom?
- Haha, men det är ju jag!
- Men jag hör väl att det inte är det! Är det hans brorsa eller vem är det?!
- Nej, det ÄR Johan.
- Okej visst visst, säg nåt då som får mig att tro på dig.
- Jag vet inte vad jag ska säga?
- Ja…du kan ju berätta hur vi träffades.
- Vi träffades på Kåren för en månad sen och bytte nummer…

Jag stirrar på telefonen (ja, precis sådär onaturligt som folk gör i dåliga såpor, som Glamour). DÅ slår det mig. Min kompis heter inte ”Johan” på min mobil. Jag måste ha fått hjärnsläpp. Jag hade alltså ringt fel Johan. Jag har ringt en Johan som jag tydligen har bytt nummer med i alkoholdimman på Kåren.

Stackars kille, han måste ju ha trott att jag är en riktig hagga (synonymt med kärring, häxa, satmara och obehaglig kvinna).



Vilket jag också är.

Har ni läst Wendela någon gång? Jag vet, det låter som en fruktansvärt dålig roman, men det är Aftonbladets relationssida (ingen större skillnad alltså). Wendela är (tydligen) en sådan sida man hamnar på efter fem (okej sju) timmars konstant slentriansurfande, när man desperat försöker hitta något roligt att läsa eftersom man är så uttråkad att man är sekunder från att spela Ms Röj.

Jag hittar den här artikeln där relationsexperten Marie Hagberg listar vad man inte ska göra när man går på en dejt. En artikel som tydligen riktar sig till kvinnor.



Marie Hagberg

Här kommer listan med mina kommentarer kursivt:

1. Gå inte på middag
Det sätter onödigt mycket press på er båda två och det blir lätt pinsamt tyst. Dessutom blir det småjobbigt att bjuda på sitt vackraste leende när du samtidigt funderar på om du har pesto mellan tänderna. En tidsbegränsad frukost eller middag är bättre – en middag kan pågå i timmar.
Frukost, att ingen har tänkt på det tidigare! Ingen press alls, kom som du är: rufsigt hår, osminkad och med andedräkten från helvetet.

2. Tänk inte framåt
Ta dejten för vad den är. Släpp tankarna på om personen framför dig kan bli en bra förälder till dina framtida barn. Var här och nu – inte tre år framåt i tiden.
Den som sitter och funderar över sådant på första dejten behöver nog hjälp från en helt annan instans.

3. Sluta tolka
Sluta att överanalysera och tolka vad som sker. "Gör han si är han inte intresserad, och gör han så kommer han aldrig bli det". Med största sannolikhet tolkar du dejten fel och det leder aldrig till något bra.
Okej, så om han går på toa men aldrig kommer tillbaka så ska jag alltså inte tolka det som att han inte är intresserad? Då tolkar jag det som att han är intresserad och ringer honom tills han svarar.

4. Korsförhör inte
Tänk på att dejten inte är någon jobbintervju. För kvinnor är det naturligt att ställa många frågor, men för många frågor kan få den du träffar att känna sig obekväm.
Det är också naturligt för kvinnor att sy, pyssla, laga mat och städa.

5. Prata inte om före-dettingar
Det är inte så självklart som det låter. Många har alldeles för lätt för att dra upp exen ur bakfickan. Låt dem stanna kvar bland luddet.
VA?! Ska man INTE prata om sina ex?! Att det inte blev en löpsedel av den här artikeln är ett smärre under.



Gör så här i stället, tycker Marie:

1. Gör något aktivt
Allt för många satsar fortfarande på middag på första dejten så det tål att upprepas: gör något aktivt. Gå på tivoli eller liknande.
Eller knulla? Så slipper ni prata alls. Om inte din dejt är en sån som bara vill ha massa dirtytalk förstås. Det kan ju bli awkward om nåt!
2. Dejta i 45 minuter
Håll den första dejten kort, 45 minuter är perfekt. Då håller ni kvar spänningen och ser fram emot att träffas igen.
Ta med en äggklocka och gå direkt när den ringer.
3. Var en bättre version av dig själv
"Var dig själv", är ett typiskt råd från tjejkompisar innan dejten. Fel. Var en bättre version av dig själv. Förstärk dina bästa sidor.
Ljug mycket.
4. Ge ärliga komplimanger
Svenska killar är inte bortskämda med komplimanger. Ändra på det. Ge ovanliga komplimanger som är uppriktigt menade. Men dejtar du en skitsnygg kille är chansen stor att han ofta får höra det – ge honom en komplimang för något annat.
Om han är snygg, säg det inte. Om han är ful - säg att han "ser speciell ut".
5. Förbered dig
Korsförhör ska som sagt undvikas, men det är bra att ha förberett sig någorlunda.
Stalka honom på Facebook.

Vad gör ni? Jag har precis varit och sett The Town på bio. Se den!

Efter filmen hände något märkligt:

Jag och min kompis går båda på toa och jag verkar bli klar först så jag tvättar händerna och väntar. Samtidigt som jag ska torka händerna ser jag i ögonvrån henne ställa sig vid handfatet bredvid mig. Hon är lång, omkring 1,80, och blond – svår att missa. Jag går runt henne för att slänga pappersservetten och ser då att hon har lagt sina vantar på bänken bredvid sig. Filmen vi har sett handlar om rånare och jag tar tillfället i akt att vara lite ”rolig”. I ett obevakat ögonblick tar jag därför hennes vantar och börjar sakta gå mot utgången. Jag funderar på om jag ska ställa mig en bit bort och studera hennes reaktion när hon upptäcker att de är borta, alternativt larva mig ännu mer och springa ut från toaletten med vantarna i högsta hugg. Jag tittar upp i spegeln, möter hennes blick och inser plötsligt att det inte alls är min kompis utan ett par helt främmande ögon jag stirrar in i. Jag mumlar något, ger den okända kvinnan sina vantar och får väldigt bråttom därifrån.

Det var allt. Måste sova nu. God natt.