Du är vad du bloggar om

"Så...varsågod!"

Nu har 7009 personer sett min imitation av Maria Montazami på youtube. Många av er som har sagt nåt till mig verkar ju ha gillat det. Men en kille som såg den och kommenterade på youtube gillade det inte. Hans kommentar var: ”Du pratar ju bara långsamt”.

Samma kille har lagt upp följande klipp på youtube:

Konstigt att han inte tyckte att mitt klipp var kul. Känns ju som soulmates annars.


I övrigt upptäckte jag nyss att den tänkta titeln för min självbiografi är upptagen:

 

”Underbar och älskad av alla. Och på jobbet går det också jättebra”


Sucks.

Fick tillbaka min mobil som har varit på lagning i över en månad. Det var tredje gången jag skickade in den totalt. Efter förra lagningen var det gamla felet fixat men ett nytt hade uppstått. När man har skickat in den tre gånger för olika fel och den går sönder på nytt kan man reklamera den. Därför höll jag naturligtvis tummarna för att det skulle vara nya fel på den även denna gång. Tror ni det var det? Nej. Den fungerar perfekt. Den fungerar till och med bättre än den gjorde när den var sprillans ny.

Typiskt min otur.



Nu kan jag i alla fall videoblogga igen. Vad vill ni se?

Varje år återupplivas ett antal kändisar från vad man bara kunde hoppas var total medial koma. Föredettingar som för länge sedan hade glömts bort. Det roliga är att de alltid låtsas som att de ställer upp för att det är en ’kul grej’, trots att alla ändå vet sanningen: de är så kåta på comeback att de skulle operera om hela kroppen i TV om de fick chansen.

Det händer sällan aldrig att någon av dessa får göra någonting av värde, utan de får ta de där skitjobben som ingen annan ställer upp på. I år toppas listan av Regina Lund, Klasse Möllberg, Johannes Brost och resten av gänget som var med i ”Hjälp! Jag är med i en Japansk TV-show”. Botten var nådd. Man kunde känna lukten av desperation ända ut i TV-soffan.

Det kan ändå vara lite kul om kändisen i fråga bjuder lite på sig själv. Kanske är det inte medvetet. Kanske är det ändå desperation ända ut i fingertopparna. Men när Nicklas Strömstedt igår dök upp som gatumusikant (läs tiggare) i Andra Avenyn, då skrattade jag.




Jag tycker att det är humor.

Kom just att tänka på en jobbsituation (det händer inte alltför sällan som ni kanske har märkt):

En tjej som ser ut att vara i ungefär samma ålder kommer fram och handlar. Hon verkar trevlig. En vanlig tjej.
Jag: Det blir tjugo kronor.
Tjejen: DITT JÄVLA AS! DIN JÄVLA HORA!
Hon fortsätter skrika en stund innan hon plötsligt tittar på mig och säger med normal röst:
- Tjugo kronor sa du?
Jag: Ee… ja…
Hon fortsätter skrika, betalar och går.
Jag trodde först att jag var med i Dolda kameran eller något, men insåg senare att tjejen förmodligen hade Tourettes syndrom.

Jag kan - tro det eller ej - också känna för att ösa skit över folk (läs kunder) ibland. Men gör det inte för att jag skulle förmodligen få sparken på två röda... 

...MEN om jag får en släng av Tourettes lite då och då när jag jobbar, så kan jag härja fritt och sedan skylla allt på sjukdomen! Det borde chefen kunna ha överseende med kan jag tycka.



Låt det komma!

Okej, nu har jag fått klagomål från flera håll om att jag inte har bloggat på flera dagar (tristessen i Sverige är större än jag trodde).  

Jag har inte haft tid att blogga för i mitt liv händer hela tiden en massa andra spännande saker. Idag har jag till exempel jobbat:

Antal gånger jag blev irriterad: 948. Som av en slump var det också antalet kunder jag hade under mitt pass. 
Antal människor jag bedömde som psykiskt sjuka: 947. Alla kunder utom en alltså. Men jag blev irriterad på den personen också. För att hon kom in.
Antal personer jag sprayade med doftspray: 1. Han hade förmodligen badat i sitt eget urin.
Antal gånger jag gjorde bort mig: 1. Det är faktiskt inte så himla lätt att skilja på ”kondomer” och ”korv med bröd” när det sägs på bred skånska.

Jag mår illa. Känner mig hängig och deppig. Har ångest och hyperventilerar.
- Jaha hon är bakis!, tänker ni.
Bakis och bakis. Nä, men jag ska jobba om en stund.

Undrar vilka spännande människor jag kommer att träffa ikväll då. Kanske någon mindreårig snorunge som försöker köpa cigg. Ungefär som den här gången:

En kille kommer in och vill köpa cigg. Jag ber om leg eftersom han inte ser ut att vara en dag äldre än tolv. De flesta mindreåriga brukar i det här läget rota länge och väl i fickorna (har till och med hänt att någon tittat utanför dörren) och sedan mumlat att de har tappat det eller glömt det hemma. Tror ni jag är född igår eller?! Jag UPPFANN praktiskt taget det där tricket!

Den här killen langar trots allt fram legget, men det visar sig att han bara är sjutton år. Nyligen fyllda dessutom.

Jag: Men du är ju inte arton!
Killen: Jo, jag fyllde för en vecka sen.
Jag: Ja du fyllde sjutton, ja.
Killen: Är du säker?!

Jag var och tränade förut. På Friskis&Svettis. Jag gick på ett pass som hette ”Styrka” och tänkte att jag skulle få svettas ordentligt. Kunde inte haft mer fel...

Trodde först att jag hade gått till fel sal när jag insåg att det bara var jag och ett gäng gubbar och tanter. När hela gänget sedan började springa runt i ring i salen och göra hoppsasteg på uppvärmningen var jag sekunden från att göra hoppsasteg ut till gymmet istället. Men jag stannade. Jag hann knappt bli svettig innan instruktören (även han i övre medelåldern) plötsligt var nära kollaps och började göra avslappningsövningar. Det fick vi sedan göra i en kvart! Femton minuters avslappning känns som ganska lång tid på ett pass som totalt är 55 minuter, eller vad säger ni?

Jag tror jag måste göra slut med Friskis och hitta ett nytt gym.

Jag var med på TV i morse! Såg ni mig?!
Klicka här för att se inslaget.


Dagens outfit:

Imorgon åker min kille bort. En vecka. En natt hade varit okej, men fan inte en sex nätter!

För att inte dö har jag planerat in tusen roliga saker att underhålla mig själv med. Gick igenom listan i huvudet nu och insåg att jag tydligen planerat att baka bröd imorgon kväll.

?

Helt klart tantvarning på det.






OBS! Resten av veckan blir GALEN!

Jaha. Här sitter jag och försöker kolla min mail, men det enda som kommer upp är det här felmeddelandet:



Request too large!

?

Jag försöker ju för i helvete bara logga in!

Efter förra helgens misslyckande av godisstopp har jag den här veckan gjort ett seriöst försök.

Måndag: Åt ingenting onödigt! Vad jag minns. I am fekking proud!
Tisdag: Traditionsenlig ”Desperate Housewifeskväll” med tjejerna. Jag tog inte med mig någonting ätbart att bjuda på (Kände mig nyttig. Och snål). Petra hade köpt godis för tio personer. Anna tog med Ballerinakex och Mimmi kom med en stor chokladkaka. Jag åt dock bara av ballerinakexen. Och en chokladbit. Ni kan ju inte säga att jag inte försökte i alla fall!
Onsdag: Jag tog med frukt till skolan. Obs nyttigt! 
Fredrik hade dock med sig en chokladkaka.
Som jag okontrollerat kastade mig över.
Torsdag: Julfika hos Melissa. Bara pepparkakor, lussebullar och Cola light. Och chips.
Fredag: Myser med killen. Han överraskar med att ha köpt chips och choklad.
Lördag: Trerätters middag med Anna och Petra som avslutas med Pannacotta OCH en skål godis.
Söndag: So far so good. Ikväll ska jag dock på bio. Godispåse är ju i stort sett obligatoriskt.

Slutsats:

1. Jag har ingen som helst karaktär.
2. Det är ett under att jag inte är ett riktigt fetto.
3. Eventuellt behöver jag söka hjälp.
4. Förväntar mig ett samtal från Anna Skipper any minute now.
5. Nästa vecka ska jag enbart äta sallad morgon, middag och kväll.
6. Jag överdrev punkt nummer fem.

Något av det töntigaste jag vet är när fjortisbloggare har så kallade ”Frågestunder” på sina bloggar. Det har hänt att jag får en kommentar från någon sådan bloggare som skriver ”Jag har frågestund i bloggen. Ställ en fråga!”. Varför i hela helvetet skulle jag vilja veta någonting om någon vars blogg jag inte ens läser?
På den här bloggen behöver jag inte ha någon påtvingad frågestund; frågorna rasar in ändå. Och här kommer därför svaren på era vanligaste frågor:

Du och din pojkvän verkar ha det så bra ihop. Vad är hemligheten? Brukar ni överraska varandra med gulliga presenter och sådant?
Svar: Hela tiden! Alldeles nyss till exempel hittade jag en snusprilla som min pojkvän hade överraskat med att lämna under min säng.

Jag vill se ut som du. Hur gör jag?
Svar: Undvik att äta för mycket nyttiga saker. Nyttiga saker är tråkigt. Och dyrt.

Du verkar så himla smart. Vad pluggar du? Hjärnkirurgi?
Svar: Jo jag är ganska smart faktiskt. Jag pluggar dock inte hjärnkirurgi, men nära på. Jag pluggar Medie- och kommunikationsvetenskap. På förra tentan fick vi till exempel ha med böckerna och sitta hemma vid datorn och göra tentan som bestod av flervalsfrågor. Vi hade bara 30 minuter på oss, men jag fick ändå alla rätt. DET NI!

Så! Om ni har fler frågor eller vill skicka beundrar- eller kärleksbrev så är ni välkomna att maila!





Okej okej, jag erkänner. Jag har hittat på några av frågorna själv.

Okej, alla frågor.

Kollar på ”America’s got talent” här. En kille sjunger lite halvkasst och David Hasselhoff skriker ”NO NO NO!” och trycker febrigt på knappen för utröstning. De andra två jurymedlemmarna röstar dock vidare killen och David skakar bistert på huvudet.
Jag förstår honom. Klart han blir besviken när en sån nolla röstas vidare. Jag menar David Hasselhoff, mannen bakom världshitar som ”Looking for freedom” och…

ja…

ehh...

...

Va? Har han inte gjort NÅT mer sen 80-talet?!

Aja. Det är bara en tidsfråga innan han gör det igen! THE HOFF! Vilken kille!
.

Igår sa jag till mig själv att nu får det fan vara slut på allt snaskande. Från och med nu har jag godisstopp resten av året! Det kändes bra. Ett moget beslut.

För en liten stund sedan gick jag förbi en godisbutik och ikväll ska det ju förfestas och då måste man väl bjuda på något gott?

...och så gick det med det godisstoppet...



Typiskt min dåliga karaktär.

Förut på Ica var det en sjukt jobbig unge framför mig som skrek och skrek för att hon inte fick godis. Jag hade lust att dra till ungen så att hon hjulade ut ur butiken.

Det gjorde jag såklart inte.

Jag bara log sådär falskt som man gör mot barn.

Hello Fans

Jag och Fredrik sitter här och skriver C-uppsats och jag har egentligen inte tid att blogga... Men dagen till ära vill vi bjuda er på The Best Of (?) våra hemstäder. Eller by i Fredriks fall. Örebro VS Vimmerby alltså. Rösta på din favoritvideo nedan genom att kommentera inlägget. Flest röster vinner.

Observera att den här killen – som kommer från Vimmerby – var med i programmet ”Ullared” häromdagen:
.



Och den här videon från Örebro… Ja... Den får tala för sig själv helt enkelt: