Du är vad du bloggar om

Ikväll är det någonting lite extra tufft över Idol-juryn. Titta bara på Andreas Karlsson:
.

 Jag vet inte riktigt vad det är som gör det. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det…

På jobbet tidigare idag ställde chefen en oväntad fråga:

- Anja, du har lite bacillskräck va?
- Nej? Vadårå?
- Du diskade precis en ren gaffel innan du skulle använda den. Och du tar alltid en pappersmugg istället för att ta en av våra.
- Jaha kanske det, sa jag. Och fyllde en plastmugg med vatten.

Okej okej, jag granskar alltid glas och bestick en extra gång innan jag använder dem. Och ibland diskar jag om dem. Vad ska jag säga om det? Kanske bottnar det i något trauma från barndomen?

Mina morföräldrar diskade alltid allting för hand. Deras dricksglas var så ingrodda med skit att man inte kunde se igenom dem. Jag drack därför alltid ur kaffekopparna, för de kändes renare. Mamma lade märke till det och ifrågasatte mig:
Mamma: Varför dricker du inte ur ett vanligt glas?
Jag: De ser så skitiga ut.
Mamma: Ja, de har funnits sedan jag var liten. Men kopparna är ju minst lika gamla!

Tack för det Televerket.

"Om din man vill bli väckt med en avsugning varje morgon så får du ställa upp på det om du vill behålla honom" /Anna Anka

Där har vi en självständig och oberoende tjej! Sen har det ju gått bra för henne i livet också. Ni har väl sett hennes fantastiska skådespelarinsatser i filmen ”Dum och Dummare”? (Heter inte hennes självbiografi också så)?

Här kommer i alla fall scenen ur filmen. Spola fram till 0.35 för att se henne. 
                                                                                                      

Ps: Jag älskar såna där trosor som gör att rumpan ser sådär "lång" ut. Ska också köpa såna. 

Minns ni den här?

Jag ramlade in på en modeblogg där tjejen hade skrivit om sina planer för helgen:

Fredag: Shoppa.
Lördag: Shoppa.
Söndag: Shoppa.

Jag vill ju inte vara sämre, så här kommer nu mitt späckade schema:

Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag: Jobba

Jag säger inte att det inte kommer att bli kul. Jag träffar massor med spännande människor på jobbet. Följande exempel är bara ett av tusentals:

En gubbe med rödsprängt ansikte, gul neonväst (sån där som barn på dagis har) och en fullastad kundvagn dundrar in i butiken. Han går till bordet som löper längs med ett av fönstren och börjar rada upp saker ur sin vagn: en hög porrtidningar, en osthyvel, en hammare och så vidare.
Efter en stund går han fram till kassan. Han stinker alkohol.

Gubben: Tjugo råa korvar!
Jag: Tjugo stycken? Vill du verkligen ha rå korv?
Gubben: Ja för helvete!
Jag: Okej. Det blir 360 kronor.
Gubben: Du kan göra i ordning dem så länge.
Jag lägger upp en korv medan gubben lägger upp pengar. Han tar korven och biter i den.
Gubben: VAD I HELVETE! DEN ÄR JU KALL!
Jag: Ja, råa korvar brukar vara kalla.

Gubben kastar korven mot mig, men missar. Jag skriker åt honom och i nästa sekund rusar han i ilska ut ur butiken. Jag sopar snabbt ner hans tillhörigheter (eller ja…) i kundvagnen och skjuter ut den i gatan.

Vad är väl en shoppingdag på stan när man kan ha så spännande på Pressbyrån?

På tåget till Jönköping tidigare idag hamnade jag i samma vagn som tre tjejer i femtonårsåldern. Det var den typen av personer som gör allt för att synas och höras. Så mycket som möjligt. Hela tiden. Exempelvis harklade de upp slem högt och ljudligt och skrattade sedan ännu högre. De sjöng, klappade händerna, skrattade och skrek.

Det finns vissa människor som beskriver sig själva som ”annorlunda” eller ”galna”. Jag tror att de här tjejerna tillhör den kategorin som säger så om sig själva.

Jag tog en bild på dem innan jag skulle gå av. De hade då satt varsin skräppåse på huvudet. 
.

Galet galet.

Jag hade jobbat hela dagen på Pressbyrån. Jag jobbade som vanligt ensam och det var massor med folk hela dagen. Helt slut med andra ord. När jag äntligen slutat gick jag ut för att ta cykeln hem. På den här tiden bodde jag hos mina föräldrar i Örebro och hade en härlig cykeltur på tjugo minuter att se fram emot…

Jag kommer ut och går mot min cykel. Men någonting är inte som det ska. Sadeln är borta! Jag stirrar på den tomma stången där sadeln brukar sitta, tittar åt sidan och tillbaka igen. Kan liksom inte riktigt greppa situationen. Funderar i ett kort ögonblick på om jag ska cykla hem ändå – ståendes eller alternativt sittandes på pakethållaren...
.

Tyvärr måste jag göra er besvikna med att jag slutligen ringde pappa som fick hämta mig. Men tack i alla fall till den som snodde min sadel. You made my day.

Det är söndag.
Jag var ute igår.
Pappa sparkade nyss igång dammsugaren.

Lite Killing me Softly anyone?

Samtal med Johan som står i tvättstugan:

Han: Kan man torktumla skjortor och byxor?
Jag: Ja, om du vill förstöra dem.
Han: Vaddå?
Jag: Det står på lappen i plagget om man kan göra det eller inte. Oftast inte.
Han: VAD använder man tumlaren till då?
Jag: Lakan, handdukar och sådant.
Han: Jaha… Jag brukar alltid tumla alltihop.
Jag: Varför det? Finns det inget torkskåp eller torkrum?
Han: Jo, men jag vill att det ska gå snabbt. Jag orkar inte stå här och vänta.
Jag: Du måste ju inte stå i tvättstugan under tiden.
Han: Måste jag inte?
Jag: HAHAHA! NÖÖE!
Han: Jaja, men skit samma. Nu slänger jag in allt i tumlaren i alla fall. Good bye clothes!


.

Jag och Einstein.

Nu är det sagt. Jag fejkar. Inte varje dag, men ibland. Ja, men det är väl inte så konstigt? Många människor fejkar.

Men när man blir avslöjad på kamera när man fejkar, då är det jävligt pinsamt: 
.

Ja, ni ser ju själva. Det syns ju jättetydligt att jag har fejkhår på den här bilden!

När jag var 15 år tyckte jag att 25 är den perfekta åldern för att få barn. På den tiden tyckte jag också att det var snyggt med vita kajalstreck på ögonlocken...

Idag är jag nästan 25 år och börjar luta åt att 40 kanske inte är en så dum mammaålder ändå? Om inte någon kan komma på en snabb lösning så att jag slipper trycka ut en val (läs bebis) genom ett riskornsstort hål. Ee..typ.

Adoptera?, tänker ni. Jo, det vore det ultimata, men jag har upptäckt att de flesta killar verkar vilja ha minst en avkomma producerad ur egen kvarn. Ja det är ju jävligt lätt för dem att säga. Men så läste jag en sak på Aftonbladet häromdagen och nu mina vänner, nu tror jag ta mig fan att lösning är nära:


.

Om nu Ragnar kan producera mjölk ur sina hårbeprydda bröstvårtor, kanske han snart även kan pumpa ut en livs levande bebis ur andra delar av kroppen? När den dagen kommer, då jävlar kan jag lova att jag är redo att bli mamma! ...ja, inte till Ragnars barn då...

För er som inte vet har Alex Schulman fått en liten dotter och i senaste inlägget på sin blogg diskuterar han vad man egentligen ska kalla det kvinnliga könsorganet eftersom vissa allmänt kända omskrivningar för detta verkligen inte passar för en liten bebis.

Jag läser kommentarerna på detta inlägg och fascineras av att folk ska hålla på och gagga så med just det ordet. Lyssna på de här förslagen från Schulmans läsare:

”Kissilutten. Det har jag alltid kallat den och förkortat blir det helt enkelt: Lutten”
”PULLERUTTA! Ett fantastiskt ord om jag får säga det själv :-)”
”Såret är ett bra ord att använda för det kvinnliga könet”

Kissilutten och pulleruttan? Kommentarer känns överflödiga. Såret?! Jo det verkar ju hälsosamt. Kul när den lilla tjejen går på dagis och någon kille säger till henne att ”jag har ett sår” och visar sitt skavsår eller något.
Snacka om total förvirring.

Bilden har ingenting med inlägget att göra, tänker ni.
Nej kanske inte. Ni kanske hellre hade sett ett "sår" här?

Senaste skickade sms:et i min mobil:

Sulan under min ena sko har släppt. Jag tuggade ett tuggummi och klämde in det i brist på annat. Det hjälpte bara en liten stund. Nu har jag en lös sula med ett kladdigt tuggummi. Det är punka på mitt ena cykeldäck. Oh. Happy. Day.


Undrar vad mer för spännande saker som väntar mig i dag?