Du är vad du bloggar om

Åh vilket fint väder det är! Nu ska jag lägga mig i solen och bli snyggt brun! Nej just det, jag har en projektrapport och två artiklar att skriva. Vi hörs på torsdag när jag får mitt liv tillbaka!

Puss från Anja (vitare än någonsin).

Jag känner igen mig och min pojkvän i den här situationen av någon anledning... (se föregående inlägg).

.

Myskväll med pojkvännen som vill se på film. Det vill inte jag. Men efter mycket tjat veknar jag och säger ja. Då skriker han:

- UTAN ATT DU SKA LÄSA DIN BOK!

Ja ja, det HAR HÄNT att jag har lagt mig och läst en bok istället när jag tröttnat på någon kass film. I övrigt är jag en jävligt rolig flickvän, ja.

Hur som helst. Tjugo minuter in i filmen vänder jag mig om och tittar på min pojkvän. Han sover! Får jag läsa nu???

Nej jag har inte haft sex i trädgården. Jag har däremot deltagit i en unison gårdsstädning tillsammans med mina grannar. Jag tänkte först säga nej och ljuga ihop en historia om varför jag inte kunde. Det gjorde jag förra året, inga svårigheter. Men i ett svagt ögonblick tackade jag alltså ja och innan jag visste ordet av låg jag i en buske och ryckte upp rötter så att jorden yrde omkring mig. Nu har jag jord på kläderna, i skorna, i strumporna, i håret, i munnen och på andra ställen en människa aldrig borde ha jord på.
VAR ÄR MIN PISTOL?!

.

Har ni sett "Spårlöst" nån gång? Ni vet det där programmet där bortadopterade barn spårar upp sina biologiska släktingar. Det är ju jättefint, verkligen. Men inte särskilt spännande, även om skaparna av programmet gör allt för att öka på spänningen genom att dra ut på allting så länge som möjligt.

- Nu ska vi strax gå in här där din pappa en gång satt och drack kaffe. Hur känns det?

Herregud, man vet ju ändå att det alltid slutar med att de hittar den de söker efter. Varför skulle de annars sända skiten? Tänk om Hans Fahlén någon gång på slutet skulle säga:

- Tyvärr, vi hittade inte din pappa. Vi får åka hem igen.

Och där är programmet slut. Vilken chock!

Men icke. Istället vet man att på slutet kommer Hans att stå där med armen om den stackars människan som nervöst väntar på att Hans äntligen ska säga:

- Ser du trädet där borta?

- Ja.

- Ser du personen som står bredvid?

- Ja!

- Det är inte din pappa. Men ungefär en mil längre bort, bakom en stor sten, under en bänk - DÄR väntar din pappa!

Typ.

Ni är väl för goa som går in på min blogg dag efter dag och hoppas att jag har skrivit något. Ni hoppas och hoppas tills sidan har laddats upp och så... NEEEEJ!! Hon har inte skrivit idag heller. Nej det har jag inte för jag är en jävligt upptagen människa. Det är faktiskt sant. Jag har så mycket att göra med ett JÄVLA skolprojekt och artiklar att jag snart drunknar. På toppen av allt är jag dessutom förkyld. Såhär ser en vanlig dag i mitt liv ut just nu:

07.00 Vaknar med ett ryck. Jag lever!!!

07.40 Stänger av snoozefunktionen på mobilen. Famlar mig fram till toan som en blind människa utan blindkäpp.

08.00 Efter att ha ätit min vanliga havregrynsgröt med fibrer (så nyttigt att man vill gråta) - dränkt i sylt och mjölk - sätter jag mig vid datorn och börjar jobba.

15.30 Hungern slår till som ett knytnävsslag. Inser att jag bara har fem varor i kylen och överväger om jag vill äta sylt med mjölk, ost med ketchup eller bara flytande margarin. Konstaterar att jag måste gå och handla. Inser också att jag varken har duschat, bytt om eller sminkat mig.

Classy.

Det har nyligen upptäckts att telefonnumret till krisjouren i Gnosjö är inaktuellt sedan flera år tillbaka.

Detta var huvudnyheten i Jönköpings lokalnyheter höromkvällen.

Denna så kallade nyhet får mig att konstatera följande:

1. Det finns en by som heter Gnosjö.
2. Det bor förmodligen bara en enda person i byn. Denna person flyttade antagligen dit dagen innan denna nyhet sändes. Denna dag slog han/hon det nummer som kändes bäst lämpat att ringa i denna dödens by.

Krisjouren.

Nej jag ska inte jobba.

Om jag är sjuk? Full? Det undrar jag också.

- Betala allt i mynt. Lägg fram ett mynt i taget, samtidigt som du räknar högt. Tappa bort dig i räknandet och börja om. Peka på mynten när du räknar.

- Ta en liten kaffemugg men tryck på "stor kaffe" i automaten.

- Skrik att du har asbråttom och att personalen ska skynda sig så att du inte missar tåget. Kom tillbaka efter tio minuter som om inget hade hänt och handla igen.

- Hetsa och skrik i kön att personalen ska skynda sig för att du har bråttom. När du kommer fram till kassan köper du ett tuggummi för en krona.

Jag älskar mitt jobb om någon undrar. Speciellt om min chef undrar.