Du är vad du bloggar om

Skypade med Fia förut, min bästa vän som har bosatt sig i Indien i tre månader.

Fia: Det är jättevarmt och härligt här, jag trivs jättebra!
Jag: Vad bra, vad skönt att höra!
Fia: Förut stod vi på balkongen, jag och några andra tjejer. Jag kollade ned på gatan och såg då att en man stod där och tittade på oss samtidigt som han runkade!
Jag: VA?!
Fia: Men det är lite så det är här. När man vänder sig om på gatan kan det stå någon kille där och titta på en och ta på sig själv.
Jag: Okeeeeej.

*Stryker Indien från platser jag måste besöka innan jag dör*

Jag och Fia i Palma Nova när vi lät en darrhänt gubbe ta en bild av oss.

Minns ni min kompis Johan? Ta annars en snabb uppdatering här eller här.

Johan sökte för en tid sedan ett jobb. Han hade med sig sin ansökan till intervjun, en standardansökan som Johan alltid använder och bara gör små justeringar i för att det ska passa jobbet i fråga.

Strax innan intervjun skulle börja insåg Johan att han hade glömt att ändra företagsnamnet uppe i hörnet på ansökan. Det stod alltså namnet på det företag han senast skickade ansökan till. I panik bad Johan receptionisten om att få låna en sax och klippte snabbt bort den övre delen på pappret.

Väl inne på intervjun tog Johan fram ansökan för att ge den till personen som intervjuade honom. VD:n skulle jag tro att det var. DÅ insåg Johan att ansökan bestod av TVÅ sidor, men han hade bara klippt bort företagsnamnet på den ena delen. Han lämnade alltså en ansökan där ena pappret var slarvigt avklippt och där det andra pappret var adresserat till fel företagsnamn.

Ingenting kan vara pinsamt med det.

Johan i egen hög (?) person.

...och det här är fyra av mina närmsta vänner som jag skyller allt på om ni undrar hur jag har blivit den jag är:



FIA

En dag under gymnasietiden sitter vi i ett gäng och pluggar när en lärare stannar till och säger:
- Här lyser flitens lampa.
När han gått därifrån utbrister Fia upprört:
- Sa han ”Fia är en slampa”?!



ELLEN

Följande händelse inträffade när jag gick i sexan. Min vän Ellen tyckte (av någon outgrundlig anledning) att jag hade fint hår (obs platt och stripigt obs) och frågade vad jag hade för schampo. När jag några dagar senare var hemma hos henne hade hennes mamma köpt en flaska schampo av märket "Frisk&Skön".
Ellens mamma: Här är schampot du ville ha Ellen.
Ellen (tittar frågande på mig): Är det schampot du använder?
Jag: Nej, det heter MiniRisk.
Ellens mamma: Men du sa att jag skulle köpa Frisk&Skön, Ellen.
Ellen (argt): Men bara för att jag säger att du ska köpa "Frisk&Skön" så måste du väl inte köpa exakt "FRISK&SKÖN"?!



YLVA

Vi har kräftskiva med släkten och min farbror tar upp en kräfta som är svart.
Han: Den här är det något fel på!
Ylva: Vaddårå, det finns väl utländska kräftor också...



JOHAN

Johan är en av de mest förvirrade människor jag har träffat i hela mitt liv. Det leder naturligtvis ofta till obetalbart roliga händelser.
Johan är DJ och hade en kväll lånat sin pappas bil när han skulle spela. Efter spelningen gick han ut till bilen och upptäckte där att bilnyckeln var borta. Han fick hjälp av personalen att leta igenom krogen men utan resultat. Till slut tvingades han ringa sin pappa som, mitt i natten, tvingades komma med en extranyckel till bilen. Väl inne i bilen upptäckre Johan att den andra nyckeln satt i tändningslåset.
- Vad gjorde du då?, undrade jag när Johan berättade detta för mig.
- Jag skämdes så mycket för det här att jag inte ville berätta för pappa var jag hittade nyckeln. Så jag slängde den.


Ridå.

Jag har aldrig träffat någon som är som min kille...när det kommer till att hitta på saker för att slippa diska. Hellre än att diska uppfinner han nämligen alla möjliga och omöjliga saker som kan ersätta exempelvis en sked eller ett glas. Ni kanske minns detta inlägg? För mig var det en alldeles vanlig morgon hemma hos honom.

I morse hörde jag honom svära från köket.
Jag: Vad är det?
Han: Det finns inga rena skålar!
Jag: Vad ska du med en skål till?
Han: Jag måste ha något att dricka ur och det finns inga rena glas!

...

Förut gjorde han i ordning en skål (som jag diskat) med glass till mig.
Jag: Varför ligger det ett DECILITERMÅTT i min glass?!
Han: Det finns inga rena skedar.

Självklart. Dumt av mig att fråga.

Obs, det är inte decilitermåttet på bilden som beskrivs i inlägget.

Det är förresten inte bara jag som beter mig udda på toa... Följande konversation hade jag nyss med min kompis Fredrik på Facebook. Han ville förresten kallas Anonym, så i fortsättningen får jag väl kalla jag honom "Anonym" i inlägget:

17:21
Anonym: …Så tog pappret slut. Jag böjde mig ner till extrarullarna jag har stående bredvid toalettstolen...

17:21
Anja: ÅÅÅÅÅH! Så var de slut?! Vad gjorde du??? Torkade dig med rullen eller handduken?

17:22
Anonym: Jag gjorde nummer ett!
Så tog jag upp en rulle, men tappade den direkt i stolen...

17:22
Anja: hahaha, klantigt

17:22
Anonym: Ja, skitklantigt. Men vad gör man? Jag hann tänka att jag kunde ju inte spola ner den såklart så jag måste ju ta upp den. Sen tänkte jag att slänga en helt ny rulle kan jag ju inte...

17:22
Anja: UUUUUUUUUUSCH!

17:25
Anonym: SÅ jag började riva av lager på lager tills jag insåg att den var våt ända in till rullen...

17:25
Jag: Vad oväntat med tanke på att den legat I TOALETTEN. Hade du åtminstone diskhandskar på dig? För nu pratar vi väl att du dessutom hade kissat först, så det var KISS på rullen?!

17:26
Anonym: Så jag fick slänga den i papperskorgen, våt och äcklig.
Precis, jag står ju med dolmen i ena handen.... och kiss i stolen...

17.27
Anja: Mums!




Svar på väntade frågor till inlägget:

1. Är Fredrik singel?
Svar: Nej (?!)

2. Var det ett toalettpapper som kostade tusen kronor och som därmed kan ge åtminstone en liten förklaring till handlingen?
Svar: Det var papper av märket Eldorado. Tror det kostar en tia för ett 50-pack.

Random Skype-konversation med syrran:

Jag: ska du göra nån ny tattu eller?
Syrran: nää... är inte sugen just nu iaf.
Jag: ok
Syrran: kanske en stor orm på magen, får se...
Jag: Fint.
Syrran: =D
Jag: jag funderar på att göra några kinestecken... eller en ros.... eller musse pigg
Jag: ELLER en fet svanktattu
Jag: Det spelar ingen roll vilket det blir. It all says Good Taste.
Syrran: Du kanske kan göra alltihop?
Jag: Ja
Jag: Eller 53 stjärnor i ansiktet!

Syrran: tror inte du skulle passa i det faktiskt...
Jag: Nähe. Synd att jag tillhör en av de få som inte gör det...

Igår kväll när jag spatserade hem längs Kungsgatan vid 23-snåret tittade jag på min proteshand (syrran har översträckning i armbågen och tycker att handen ser lam ut, Red. anm) och kom osökt att tänka på en gång på 90-talet när mormor låg på sjukan och jag, mamma, storasyster och morfar var och hälsade på.

Vi kom in i sjuksalen där mormor och några andra tanter låg och fick sätta oss på kanten på mormors säng. Det luktade gamlingar och sjukhus där inne och alla hade tunna, äckliga, gula sjukhusfiltar över sig. St0rasyster och jag petade på allt man kunde peta på, frågade om allt man kunde fråga om och höll på att explodera av skratt när tanten mitt emot drog upp sig i handtaget som fanns ovanför sängen för att lägga en brakskit. Men sedan var ALLT tråkigt. Så fick vi, eller förmodligen min idol och tillika storasyster, den briljanta idén att ta rullstolen som vi skjutsat morfar i och åka runt lite i den i korridoren: vi skulle låtsas att vi var lama. Storasyster åkte fram och tillbaka en stund och när det var min tur sa en gubbe (som suttit i korridoren och tittat på): ”jaha, ni delar på den…” varpå min syster blev euforisk och viskade till mig, med en stor dos stolthet i viskningsrösten, att han trott att hon var lam på riktigt!

”Kul för dig då…”

… sa jag inte. Jag har faktiskt aldrig kommit över att jag inte lyckades se lika verklighetstroget lam ut. Big fail.

/Lillsyrran

Kommentar från Anja:

Det här med att leka lam är något som fortfarande hänger i. När jag umgås med min kille och inte orkar resa mig upp när vi ska iväg nånstans vrålar jag ”JAG ÄR LAM!” och då är han tvungen att spela med och dra mig upp medan jag är helt slapp i varenda muskel.
”Kan du inte hjälpa till?”, undrar min kille ibland.
”Nej jag är ju lam! Tänk om det vore på riktigt, skulle du verkligen be mig om det då?!”, svarar jag och flinar åt min kille som flåsande försöker få mig på fötter.

Fan vilken underbar flickvän jag måste vara!

När tjejer festar går de alltid två eller flera tillsammans in på toan. Wazup with that?

Ja okej det gäller även mig, men oftast är det ofrivilligt. Jag är på väg in på någon, oftast väldigt liten, krogtoalett och plötsligt tränger ett gäng av tjejkompisar in bakom mig.

Vad händer egentligen sedan brukar killar undra... Min syrra och hennes kompis avslöjar det här:

Min kompis F:s familj har en gemensam dator. Det kan ju bli lite småpinsamt då när man bara vill googla lite efter saker som man har sett på exempelvis Outsiders. Speciellt om ens mamma sätter sig vid datorn innan man har hunnit radera webbhistoriken...

- VEM är det som har sökt på VÄRLDENS STÖRSTA PENIS???!!!!

Jag vet inte om alla av er vet att jag hade en vid sidan om? Det är ett avslutat kapitel alltså, men det fanns en tid då jag körde dubbelt. Med bloggandet alltså. Så till er som klagar när jag inte uppdaterat på en tid: VARSÅGODA! En till blogg skriven av mig! Här kan ni bland annat läsa om när min pojkvän tvingade mig till slavarbete eller om kattmaten jag fick av honom i present på Alla hjärtans dag...

VA?! Gav han mig kattmat?! Hade förträngt det. Det är ett JÄVLA mirakel att vi fortfarande är tillsammans om ni frågar mig. Här kommer inlägget i repris bara för det:

"Whiskas - om Anja själv får välja
Förstår att ni nästan avlider av nyfikenhet över vad jag och min kille gav varandra på Alla hjärtans dag. Jo det ska allt jag berätta för er. Jag skickade en sån där supermegasöt nalle med nallebud. Vad jag fick av min kille? Kattmat! Jo det är sant! Så romantisk är han.  

Okej jag fick underkläder också. Och choklad. Och kattmaten fick jag pga att han kallar mig "Katten" ibland. För att han en gång målade morrhår på mig när jag sov.

Det sista tvingade han mig att skriva. Under pistolhot."


                                   

Fick ett fyllesamtal halv fyra i natt. Det var min pojkvän som ringde, men han bad att få vara anonym i det här inlägget så vi får kalla honom "Han" i fortsättningen. Han ringde i alla fall när han satt på bussen på väg hem från krogen och åt hamburgare.

Han (med munnen full): Nu ska jag gå av!
Jag: Okej.
Utanför bussen:
Han: Jag har aldrig ätit hamburgare på det där sättet förut!
Jag: Vaddå?
Han: Ja, på bussen! Och så slängde jag bara iväg påsen sådär!
Jag: Galet! Snacka om living on the EDGE!
Han: Living on the WILD SIDE skulle jag vilja säga!

Alltså, jag vet ju att många gör sjuka grejer på fyllan, men det här…!

Nu ska vi göra en sak jävligt klart här! Jag och mina vänner är inga våp som man kan behandla hur som helst inte. Om slemmiga killar försöker något så får de allt veta att de lever!

Fia och jag passerar två killar på stan som då fäller en kommentar. Jag hör inte VAD - men det gör Fia.

Fia till killarna: Käften!
Jag: Vad sa de?!
Fia verkar fundera över händelsen någon sekund, skrattar lite förläget och säger:
- De sa … ”Hej”.
Jag: Fy faan…

Vilken JÄVLA stil att säga hej till folk bara sådär! Vilka tror de att de är liksom?!

.

Do not mess with us.

Fredag kväll och TV-utbudet har aldrig varit sämre. Jag föreslår i ett svagt ögonblick att jag och pojkvännen ska se någon dokumentär på SVT Play.

Jag: Men jag vill se någon underhållande dokumentär i så fall!
Pojkvän: Okej.
Vi kollar igenom listan över dokumentärer.
Jag: "Flator, bögar och hederskultur i Sverige", kanske?
Pojkvännen: Nej. Varför inte ”Madoff-affären” eller ”Världen enligt Gazprom”?
Jag: Varför vill du bara se tråkiga (läs allmänbildande) dokumentärer när jag vill se något roligt?!

Det visar sig att endast fyra av dokumentärerna i listan går att se i SVT Play så jag går surt med på att se ”Terrorns röster”. Efter tio minuter tittar jag på min pojkvän. Han har somnat!
Nu förstår jag tanken bakom hans förstahandsval av dokumentärer. Ju tråkigare dokumentär, desto snabbare somnar man ifrån skiten…
.

Häromdagen fick jag ett mycket obehagligt sms från min syster:

”Om jag dör idag eller så vill jag att låten Speechless med Michael Jackson spelas vid minnesstunden. Jag vill inte ha någon gravsten och om det är möjligt vill jag att mina organ ska doneras. Så, då var det sagt”.

Jag pratade nyss med henne i telefon.
Jag: Har du sett nya Ica-reklamen med praktikanten?
Syrran: Nej.
Jag: Men se den nu då! Sök på youtube!
Syrran: Nej inte nu! Jag lyssnar på låten som jag ska ha på min begravning!

Samtal med Johan som står i tvättstugan:

Han: Kan man torktumla skjortor och byxor?
Jag: Ja, om du vill förstöra dem.
Han: Vaddå?
Jag: Det står på lappen i plagget om man kan göra det eller inte. Oftast inte.
Han: VAD använder man tumlaren till då?
Jag: Lakan, handdukar och sådant.
Han: Jaha… Jag brukar alltid tumla alltihop.
Jag: Varför det? Finns det inget torkskåp eller torkrum?
Han: Jo, men jag vill att det ska gå snabbt. Jag orkar inte stå här och vänta.
Jag: Du måste ju inte stå i tvättstugan under tiden.
Han: Måste jag inte?
Jag: HAHAHA! NÖÖE!
Han: Jaja, men skit samma. Nu slänger jag in allt i tumlaren i alla fall. Good bye clothes!


.

Jag och Einstein.