Du är vad du bloggar om

Min första tanke är att vem fan bryr sig om vad Pigge (han som blev känd tack vare Tsunamin) tycker? Men snart upptäcker jag att det är ganska underhållande att läsa denna spalt trots allt, tack vare en enda person: Leif GW Persson.

Utdrag:

Jag är 39 och min man 38. Vi träffades för 15 år sen. Vi har tre underbara barn tillsammans. Han är snäll och jag älskar honom. Jag skulle inte klara mig utan honom, men han är omogen på många sätt. Bland annat umgås han mest med killar som är runt 20. Han följer med dem ut på krogen och bjuder hem dem.
Han måste alltid dricka på helgerna, vilket leder till att vi aldrig hittar på något tillsammans. Om barnen vill gå på bio är det alltid jag som får ta hand om detta.
Han blir en annan person när han dricker och den personen gillar inte jag, vilket jag även sagt ett flertal gånger. Ändå vill jag stanna och få det att funka.
Min man ger mig inte heller någon ömhet. När det gäller sex är det bara pang på, inget förspel eller efterspel. Jag får ofta komplimanger och uppmärksamhet av andra män vilket har gjort att jag många gånger varit nära att vara otrogen.
Jag längtar efter ömhet och närhet. Jag vet inte vad jag ska göra eller hur länge jag ska orka hålla ut. Har ni killar några bra råd till mig?

Leif GW svarar:
Snäll? Omogen och mer än lovligt korkad kanske är en mer träffande beskrivning.
Byt ut fanskapet.

Jag: Vill du ha en påse att ta varorna i?

Kund: Ja, om du har en!

Jag vill säga: Nej tyvärr, det har jag inte... Ja det har jag, varför tror du att jag frågade din intelligensbefriade tjockskalle!

Jag säger: Ja men visst har jag det.

Kund: Har ni inga fler Aftonbladet?!

Jag: Nej tyvärr, de är slut.

Kund: Helt slut?!

Jag vill säga: Nej, jag har ett gäng på lagret. Ja de är HELT slut, fuckhead!

Jag säger: Ja, tyvärr.

Kund: Jag vill ha en Trisslott - med vinst. Hehehe.

Jag vill säga: Vad fan skrattar du för ditt psykfall? Det var INTE roligt! Här har du en lott UTAN vinst!

Jag säger: Hehehehehhehehhehehehhehehe.

Nu ska jag erkänna en sak för er, fans. Jag har ljugit om en sak för min pojkvän. Han har inte fått höra denna sanning utan kommer att få läsa den här, precis som ni andra.

För ett tag sedan skulle jag åka tåg hem till Örebro och hittade (köpte) mot alla odds en korsordstidning att sysselsätta mig med under resans gång. Jag är inte typen som brukar lösa korsord och kände mig lite tantig och fjantig. Hur som helst. Mitt i kryssandet ringer min pojkvän och undrar om resan går bra.

Jag: Ja det går bra, jag har en tidning.

Han: Vilken då?

Jag: Eh...Metro.

Han: Har inte de sommaruppehåll?

Fan.

Jag: Jaha, ojdå. Det är nog ett gammalt nummer.

Han. Vad står det för datum på den då?

Jag: Men skit i det nu! (Börjar snabbt babbla om något annat).

Hej jag heter Anja. Och jag är en geek. Och en tant.
.

Äntligen ledig efter att ha jobbat 139 dagar i sträck. Okej, jag kan ha överdrivit en smula där. Men troligtvis inte. Igår planerade jag vad jag ska göra när jag är ledig och kom fram till att jag behöver diska, städa, tvätta, handla, göra matlådor och rensa avloppet. Nu är den efterlängtade dagen här och vad tror ni jag gör? Det enda rätta när man är ledig förstås: Naaaada!
.

Snart är det dags. Båstadveckan. Funderar på att hyra en svindyr bil, bränna ner till Båstad med kotlettfrilla, randig skjorta och vita byxor. Sen lägger jag sparkontot på en flaska dompa och sprutar den över allt och alla. Vad tycker ni? Känns inte det som en originell idé? Nytt och framför allt jävligt coolt.

...eller just det, kom på att jag är tjej så det går ju inte. Men då får jag väl ta på mig så lite som möjligt, ställa mig i baren. och hoppas att någon kille med kotlettfrilla lägger sina sista slantar på en flaska champagne som han sprutar över mig. Vart kön har sin plats.
.

(Personerna på bilden har ingenting att göra)