Vissa klarar helt enkelt inte av sanningen.
Jag har precis erbjudit några vänner att ta mitt extrajobb när jag flyttar till Stockholm. Blir nästan lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på min tid där. Som den där gången när det kom in en alkis en sekund efter att jag öppnat och skrek att han hade diabetes och måste ha något sött. Jag föreslår en kanelbulle. Gubben mosar in en bulle i munnen samtidigt som han går mot kassan. Han försöker säga något ohörbart och bullsmulorna sprutar åt alla håll.
- Fjorton kronor, säger jag eftersom jag inte hör - och skiter i - vad gubben säger.
- Vad är viktigast?! Att jag får i mig något så att jag överlever eller att du får betalt?!
Utan att tänka efter svarar jag:
- Att jag får betalt.
Gubben vrålar med högrött ansikte, kastar in pengarna bakom kassan och stormar ut.
Efter någon minut rusar han in igen och innan jag hinner reagera står han med ansiktet en centimeter från mitt:
- SÄG ATT DET ÄR VIKTIGAST ATT JAG ÖVERLEVER!
Om någon av mina vänner som överväger jobbet läser det här och vill höra fler anekdoter är det bara att höra av sig. Jag har jag några på lager.
hahaha! vi skulle kunna skriva en hel bok om alla puckon man träffar på om man jobbar på det där jobbet=) och nej det är faktiskt inte viktigast att han överlever, kunden har INTE alltid rätt!!!
Hahahahaha.. Go Anja!
