Min syster.
Det finns en person som har en mycket stor betydelse i mitt liv. Min lillasyster, Ylva. Hon är "den arga" i familjen. Eller hon var det framför allt när hon var liten, men tendenserna finns kvar. När hon var yngre hade hon dock inga gränser och kände inget medlidande med andra. Följande händelse utspelade sig när hon var sex eller sju år:
Det är gymnastik och barnen springer in i gymnastiksalen. Alla barn är barfota utom Ylva som har strumpor på sig. Gympafröken (som man sa då) gillar inte detta så hon tar tag i Ylva och säger "Gå ut i omklädningsrummet och ta av dig dem".
"Ja, jag är inte cp", replikerar min syster surt.
"Du säger inte sådär!", säger fröken argt och tar hårt tag i Ylvas arm, varpå Ylva sliter sig loss och rusar ut i omklädningsrummet och in på toaletten.
Fröken springer efter och i samma ögonblick som hon lägger handen på dörrkarmen drar Ylva igen dörren med all sin kraft. Fröken vrålar av smärta.
.
Inne på toaletten ler Ylva mot sin spegelbild.
.
.
