Du är vad du bloggar om

Det sägs ju att när man är nära döden ser man sitt liv passera i revy. Man hör av sig till dem man älskar och man ångrar sina synder.

Undrar vad jag skulle ångra?

...kanske den gången då jag snaggade håret på min syrras docka för att jag ville känna hur snagg kändes att ta på (jag ville ju inte förstöra någon av mina egna dockor för en sån sak!).

...eller de smått elaka kommentarer jag kan ha fällt genom åren. Som den gången då mattanterna påsken till ära hade påskkärringsminkat sig och knutit en duk runt huvudet, varpå jag gick fram till en av dem och fällde kommentaren ”Ska inte du också klä ut dig?”. Hon såg inte glad ut, det gjorde hon inte.

...eller den gången då jag som sjuåring skrev en saga i skolan som var full med människor som sa ”fan” och ”helvete” och fröken tog mig åt sidan och sa att hon var kristen och därför inte tyckte om att vi svor. Jag sa okej och skrev hennes namn ihop med ett svärord på sista sidan i boken.

Hur som helst.
Än har jag ju inte stirrat döden i vitögat, så jag ångrar INGET!