Nu är det KRIS
Jag måste ta bort en leverfläck. Jag vill naturligtvis inte få något ärr efteråt men inte heller betala en krona för att ta bort den. Jag ringde till vårdcentralen i Jönköping och berättade gråtandes att jag har en leverfläck som kliar och är jättefarlig. Döden är nära. Sedan viskade jag att jag inte vill ha något ärr. Tanten i luren gapskrattade och skrek:
- Inget ärr?! Här har vi ärrgaranti!
Jag berättade att min pappa har tagit bort en leverfläck på ett ställe i Örebro där de gjorde på ett sätt (utan laser) så att det inte blev ärr.
- Så jobbar inte vi här, mullrade tanten i luren.
NÄHE?! Det ante mig att ni inte har lärt er den metoden i den här hålan!
Välkommen till Jönköping. Glöm inte att vrida tillbaka klockan. Tio år.
.
Haha, ja vem vill ha ärr?! Jag har själv den senaste tiden gått omkring och varit lite halv-hypokondrisk över mina leverfläckar. Ska till farbror doktorn om två veckor. Attans att det ska va sån kö till sånt här. Man hinner ju fantisera ihop en hel skräckhistoria...
Nu ere gristider, och kotider...
