Traumatisk barndom
På jobbet tidigare idag ställde chefen en oväntad fråga:
- Anja, du har lite bacillskräck va?
- Nej? Vadårå?
- Du diskade precis en ren gaffel innan du skulle använda den. Och du tar alltid en pappersmugg istället för att ta en av våra.
- Jaha kanske det, sa jag. Och fyllde en plastmugg med vatten.
Okej okej, jag granskar alltid glas och bestick en extra gång innan jag använder dem. Och ibland diskar jag om dem. Vad ska jag säga om det? Kanske bottnar det i något trauma från barndomen?
Mina morföräldrar diskade alltid allting för hand. Deras dricksglas var så ingrodda med skit att man inte kunde se igenom dem. Jag drack därför alltid ur kaffekopparna, för de kändes renare. Mamma lade märke till det och ifrågasatte mig:
Mamma: Varför dricker du inte ur ett vanligt glas?
Jag: De ser så skitiga ut.
Mamma: Ja, de har funnits sedan jag var liten. Men kopparna är ju minst lika gamla!
Tack för det Televerket.
televerket?
