God jävla morgon
08:05 på tunnelbanan imorse. Jag är djupt inne i Metro när jag hör gubben mitt emot ropa:
”Är det några intressanta nyheter?”
”Eeh, hehe, ja det är en del..”
”Här ska du få höra!”, säger gubben och läser sedan högt upp en hel sida ur boken han har med sig.
Det känns som en evighet. Jag hör egentligen inte vad han säger. Det är något om politik. Jag vill bara att han ska vara tyst. Att vi ska fortsätta ignorera varandra som innan.
”Så man får ju hoppas att de inte ringer”, säger gubben plötsligt och tittar på mig. Han vill ha en reaktion.
”Vad snackar du om egentligen?!”, säger jag inte.
”Hehehehehe, ja, precis”, säger jag och stirrar sedan demonstrativt ned i min tidning. Gubben verkar förstå hinten och fortsätter tyst att läsa.
Stackarn, han hade nog hoppats att jag skulle tycka att det han läste var oerhört fantastiskt spännande, precis som han tyckte och att vi sedan skulle ha en lång och intressant diskussion i ämnet. Istället blev det platt fall. För han träffade mig. Svennen i sitt esse. Men jag står för det. Jag tycker inte om när främlingar pratar med mig på tunnelbanan. Speciellt inte klockan åtta på morgonen.
Det borde vara förbjudet att prata med varandra över huvud taget så dags.
