Du är vad du bloggar om

När jag föddes var mina föräldrar snåla. De gav mig nämligen bara ett enda namn: Anja.

På dagis insåg jag att alla andra barn hade minst två namn. Det ville jag också ha! När en kompis en dag var på besök och frågade vad jag hette i mellannamn sa jag därför ”vänta lite” och gick för att fråga mamma om ett lämpligt namn. Hon var på bottenvåningen och jag orkade helt enkelt inte gå ner så jag ropade:
- Mamma! Får jag heta Stina i mellannamn?!
- Ja, det får du väl?, svarade hon (och syftade på att jag kunde lägga till det namnet när jag blev äldre).
Jävligt nöjd med det svaret gick jag in till kompisen igen och sa:
- Jag heter Stina i mellannamn.
- Det gör du inte alls, jag hörde vad du sa till din mamma, sa kompisen.

Fan, jag skulle ha gått ner, tänkte jag surt.

Såhär i efterhand kan jag skämmas lite. Ja, inte för att jag ljög alltså, utan för att jag hade så dålig fantasi! Här hade jag chansen att välja mellan alla coola namn i hela världen. Och så valde jag STINA?!