Du är vad du bloggar om

Ja det ska jag.

Följande händelse inträffade för ca tre år sedan:

Jag är på dåligt humör och ska ringa min kompis Johan för att ösa mina problem över honom. Jag bläddrar snabbt fram hans namn i telefonlistan och ringer.
- Johan, svarar en mansröst som INTE tillhör MIN Johan.
- Ja, det är Anja, säger jag irriterat. Kan jag få prata med Johan?
- Eee…det är Johan?
- Ja, jättekul… Jag är på dåligt humör, kan jag bara få prata med honom?
- Haha, men det är ju jag!
- Men jag hör väl att det inte är det! Är det hans brorsa eller vem är det?!
- Nej, det ÄR Johan.
- Okej visst visst, säg nåt då som får mig att tro på dig.
- Jag vet inte vad jag ska säga?
- Ja…du kan ju berätta hur vi träffades.
- Vi träffades på Kåren för en månad sen och bytte nummer…

Jag stirrar på telefonen (ja, precis sådär onaturligt som folk gör i dåliga såpor, som Glamour). DÅ slår det mig. Min kompis heter inte ”Johan” på min mobil. Jag måste ha fått hjärnsläpp. Jag hade alltså ringt fel Johan. Jag har ringt en Johan som jag tydligen har bytt nummer med i alkoholdimman på Kåren.

Stackars kille, han måste ju ha trott att jag är en riktig hagga (synonymt med kärring, häxa, satmara och obehaglig kvinna).



Vilket jag också är.