Du är vad du bloggar om

En scen ur min vardag:

Igår när jag och min kille skulle gå over en gata körde en polisbil förbi i hög fart.

- Jag hoppas verkligen att de är på utryckning när de kör i den där farten, muttrade min kille och hötte med knuten näve efter polisbilen.

Okej det sista var en överdrift, men det gick hand i hand kommentaren han fällde.

Msn-konversation med syrran:

Anja säger (12:45):

Förut på Ica sa kassörskan "Du jobbar på pressbyrån va?". Då ville jag dö.

ylvakällstedt. säger (12:45):

HAHAHAHAHAHAHAHA

"ja, ge mig rabatt för att vi är i samma jävla bransch"

Anja säger (12:46):

Nej jag sa "Ja just det. Hehehe". Hon sa "Jaaaa.. jag var inne igår". Då ville jag lägga mig på golvet och skrika och dö. Eller nej nej, jag ville lägga mig på rullbandet och glida förbi henne samtidigt som jag skrek. Och sen dö.

ylvakällstedt. säger (12:47):

HAHAHHAHA

fan att du inte gjorde det

Anja säger (12:47):

Ja. Det hade i alla fall livat upp dagen lite.

ylvakällstedt. säger (12:48):

jag hade tyckt det varit döööödskul.

Anja säger (12:50):

Förstå vilken chock. Om hon hade fällt den kommentaren och jag hade stirrat på henne och sen klättrat upp, lagt mig på rullbandet och vrålat "TRYCK PÅ KNAPPEN". Hon hade gjort det och rullbandet hade  startat och jag hade skrikande rullat förbi henne. Men sen hade jag fastnat för rullbandet är ju ändå ganska smalt. Och då hade personerna i kön bakom fått knuffa på.

ylvakällstedt. säger (12:50):

roligt om det hade pipit när du åkt förbi streckkodsläsaren

check!

Anja säger (12:51):

hahaha ja. Och kassörskan hade sagt med sin automatiska röst:

- Förtinie och femti.

Nu funderar vi på att starta ett TV-program där vi lever ut såna här fantasier på riktigt med dold kamera för att chocka andra. Vad säger ni? Skulle ni vilja se mig på rullbandet?

Det finns en person som har en mycket stor betydelse i mitt liv. Min lillasyster, Ylva. Hon är "den arga" i familjen. Eller hon var det framför allt när hon var liten, men tendenserna finns kvar. När hon var yngre hade hon dock inga gränser och kände inget medlidande med andra. Följande händelse utspelade sig när hon var sex eller sju år:

Det är gymnastik och barnen springer in i gymnastiksalen. Alla barn är barfota utom Ylva som har strumpor på sig. Gympafröken (som man sa då) gillar inte detta så hon tar tag i Ylva och säger "Gå ut i omklädningsrummet och ta av dig dem".

"Ja, jag är inte cp", replikerar min syster surt.

"Du säger inte sådär!", säger fröken argt och tar hårt tag i Ylvas arm, varpå Ylva sliter sig loss och rusar ut i omklädningsrummet och in på toaletten.

Fröken springer efter och i samma ögonblick som hon lägger handen på dörrkarmen drar Ylva igen dörren med all sin kraft. Fröken vrålar av smärta.
.

Inne på toaletten ler Ylva mot sin spegelbild.

.

Skickar snabbt iväg ett sms till min pojkvän:
"Det ligger två snusprillor på golvet vid min säng. Jag tänker förhöra samtliga misstänkta ... och jag börjar med dig!"

Får svaret:
"Prata med min advokat. Jag har inga kommentarer".

.

Obs! Bildbevis!

Följande händelse inträffade när jag gick i sexan. Min vän Ellen tyckte (av någon outgrundlig anledning) att jag hade fint hår (obs platt och stripigt obs) och frågade vad jag hade för schampo. När jag några dagar senare var hemma hos henne hade hennes mamma köpt en flaska schampo av märket "Frisk&Skön".

Ellens mamma: Här är schampot du ville ha Ellen.

Ellen (tittar frågande på mig): Är det schampot du använder?

Jag: Nej. Det heter MiniRisk.

Ellens mamma: Men du sa att jag skulle köpa Frisk&Skön, Ellen.

Ellen (argt): Men bara för att jag säger att du ska köpa "Frisk&Skön" så måste du väl inte köpa exakt "FRISK&SKÖN"!

Hahaha! Jag förstår dig precis Ellen. När jag ber någon att köpa exempelvis en TopHat till mig menar jag givetvis Daimstrut. Jeez.
.

Me and Ellen my love

Hur kommer det sig att människor som fått barn alltid tror att alla andra är intresserade av allt som har med deras barn att göra? En bekant till mig - som jag träffar högst två gånger per år - fick barn för ca 1,5 år sedan. Häromdagen fick jag ett mail från henne, vilket var det första jag hört från henne på över ett halvår. Mailet inleddes på följande sätt:

"Hej! Hur är det? Vi mår bra, Hildur* har blivit stor, 82 cm, pratar ca 40 ord..."

Som svar på det skrev jag:

"Hej! Allt är bara bra med mig, Jag är fortfarande kvar i Jönköping, har ett år kvar efter sommaren. Är tillsammans med Gustaf, han är ca 183 cm lång och pratar ca 500 ord. I minuten."

Jag utgår ju från att det är helt i sin ordning i hennes värld att man alltid inleder beskrivningen av andra med att berätta hur långa de är och hur många ord de kan.

* Namnet Hildur är fingerat. Hennes riktiga namn är Nathalie.
.

Fick nyss ett sms från Ellen:

"Konstantin torkade sig i rumpan med sina kalsonger och kastade dem i ansiktet på Fia. HAHAHA"

Konstantin är två år. Orden är få, men handlingarna talar för sig.

Jag känner igen mig och min pojkvän i den här situationen av någon anledning... (se föregående inlägg).

.

Myskväll med pojkvännen som vill se på film. Det vill inte jag. Men efter mycket tjat veknar jag och säger ja. Då skriker han:

- UTAN ATT DU SKA LÄSA DIN BOK!

Ja ja, det HAR HÄNT att jag har lagt mig och läst en bok istället när jag tröttnat på någon kass film. I övrigt är jag en jävligt rolig flickvän, ja.

Hur som helst. Tjugo minuter in i filmen vänder jag mig om och tittar på min pojkvän. Han sover! Får jag läsa nu???

Befinner mig hos min pojkvän. Vi skulle ha myskväll. Han somnade klockan sju och har sovit sedan dess, Nu är klockan kvart i tio och jag tyckte att det var dags att väcka honom. Satte mig med ansiktet tio cm från hans och sa "Sööötnooos", varpå han spärrade upp ögonen, såg livrädd ut och flög upp. Av hans reaktion att döma antar jag att jag ser ut ungefär såhär:

Förvirrat lade han sig ned igen. Och somnade om.

Jag antar att myskvällen är inställd?

Fredrik skrev förut att han är på hotell och nyss checkade Niclas Wahlgren och Laila Bagge in. Men herregud, låt de stackars människorna vara (här har vi en som har fattat poängen). Jag förstår att Fredrik - som kommer från en liten plats som inte finns utmärkt på kartan - blir överexalterad när en sådan sak händer. För mig som bor i Stockholm är det här vardagsmat. Bid deal liksom. Men visst jag kan väl också namndroppa några kändisar jag har sett den senaste tiden: Adam Tensta, TinTin Andersson, Reuben Sallmander, Lars Wallin, Martin (Du är så yeah yeah wow wow) Svensson, Idol-Robin, Idol-Alice...

Det är ingen tävling

Det är ingen tävling

Det är ingen tävling

ALLT är en tävling!!

Josefina: River du stället???? Hahaha

Jag: Armstöd på stolen är överskattat.

Josefina: Haha been there, done that..och är nu ett armstöd fattigare. Lek inte med mig säger jag bara!! Haha

Jag: Säger detsamma. *Bryter loss det andra armstödet också*

Josefina: Vad sa du? Hörde inte riktigt...ljudet från när jag kastade ut stolen genom fönstret överröstade allt annat ljud..

Jag: *Sätter eld på stolen. Och datorn*

Matte: Imorgon kommer vårat favoritord att användas flitigt!

Jag: Döden?

Matte: Japp. Imorgon rullar dödens ålder in!

Grattis Mattias 26 år idag!

Några grejer som är yngre än Matte:

Tetris

Internet

DVD

Så har man flyttat till Stockholm. Jag och Fanny sitter i TV-soffan, klockan är halv elva.

Fanny: Ska vi gå och lägga oss?

Det har bara gått en dag och Fanny beter sig redan som om vi vore ett gift gammalt par.

Det här bådar inte gott...

- Nej! Det där är ju min pappas STJÄRTHANDDUK!
Detta leder till att B börjar gråta. Det hade jag nog också gjort om jag varit där. Gråtit av skratt.

Jag berättade en gång den obetalbart roliga historien för Fia och kunde knappt hålla mig för skratt under tiden. Efteråt satt hon helt tyst och jag började undra varför hon inte skrattade när hon utbrast irriterat:

- Det var det VÄRSTA jag har hört! Vad faan är en STJÄRTHANDDUK?!

(Svaret på den frågan är fortfarande något oklart)

Ur en msn-konversation mellan Fredrik och mig:

Fredrik säger:

Jag åt frukost nyss.

Fredrik säger:

Vill du höra vad den innehöll?

Fredrik säger:

Ja, det vill du.

Fredrik säger:

En minimorot, tallrik mellanfil med solroskärnor och linfrö, en sub-macka med ost och skinka, en vanlig macka med samma, en banan, ett glas multivitamindryck och en clementin.

Anja säger:

Oj, är du tillsammans med Anna Skipper nu?

Fredrik säger:

Nä, vi är ba' KK.

I KNEW IT!!

Igår kväll pratade jag med min kille i telefon och efter en stund ville han lägga på. Det ville inte jag och blev därför en smula upprörd. Ja, vi kan väl säga att han fick veta att han levde.

Vad han kanske inte visste var att jag lider av en svår bokstavskombination.

PMS.

Mitt nyårslöfte i år är att jag ska ta tag i saker direkt istället för att lägga dem på hyllan, vilket jag är något av en expert på. Just nu behöver jag bland annat sätta upp en kökslampa så att jag ser vad jag lagar för mat.

Diskuterade problemet med pappa på msn:

Anja säger:

Jag ska sätta upp en lampa i taket i köket. Har en kontakt i taket och en lampskärm. Hur gör jag?

K Anders säger:

Då behöver du ett fäste som sätts fast i skärmen med en "skruvfläns" som du kan skruva fast lampan i och dessutom i andra ändan av fästet en jordad sladd. Dessutom ska det vara en avlastare som gör att det inte går att dra ut trådarna för hand. Sist behöver du en takkrok (om det inte finns redan) och en hängare (vit).

Anja säger:
You lost me at "skruvfläns"...


Vem behöver se vad man lagar för mat egentligen? Det är väl mycket roligare med överraskningar...?

Johan med sin signaturpose

Johan ringde nyss:

Johan: Jag är på stan och ska handla. Hittade en tre månader gammal mjölk i kylen.

Jag: Slängde du den?

Johan: Nej jag kokade den så gick den att använda igen.

Jag: Smart.

Johan: Jag ska nog gå hem och laga min paradrätt nu.

Jag: Rostbiff och potatissallad?

Johan: Ja.

Jag: Johan, det är inget du lagar - det köper du färdigt.

Johan: Jaaaajajajaja.

(Jag är inte säker på om den ironiska tonen i samtalet framgår här...)

Ska äta ute med min vän Johan ikväll och vi planerar över telefon var och när vi ska ses:

Johan: Jag är i stan vid nio ungefär. Sen börjar jag jobba klockan elva.

Jag: Meh, vad kort tid vi kan ses då.

Johan: Nähe, det blir ju två timmar. Nio, tio, elva. Det är tre timmar ju!





Ja men dåså!